Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Markisinnan svarade ej, men hon började förstå.
Hade hon rätt känt den sinnrikaste af hvita björnar,
skulle hon visst icke beskylt honom för galenskap.
Nu fasade hon för hans klokhet.
Hon riktade en förtviflad blick mot dörren och gjorde
en förtviflad ansträngning för att befria sin arm.
Blicken kunde ej hindras, men armen satt qvar i det
förfärligaste af skrufstäd.
»Ni har redan eld i spiseln,» fortfor Hvita Björnen,
»liksom ni anat, att ni i dag skulle göra mer än en god
gerning... Det kan icke dröja många minuter innan de
små stämplarne blifvit tillräckligt heta... Ack, hvad den
stackars Dudeffant skall bli lycklig, när han får veta, att
markisinnan d’Estelle bär hans namn på sin vänstra kind 1...
Och hvad den stackars Maugiron skall bli glad, när han
får höra, att markisinnan d’Estelle bär hans namn på sin
högra I... Ett namn till venster och ett till höger... och
kanske på köpet en liten lilja i pannan ... Ni blir som en
skylt, vackra markisinna, och bulevarden skall icke framvisa
dess make.»
Markisinnan uppgaf ett nödrop, som bort genomtränga
murarna.
Hvita Björnen uppgaf också ett rop, men som bort
höras kring hela Faubourg S:t-Germain.
Dörren till boudoiren slogs upp, men icke till
markis-innans tröst.
En annan figur, icke olik Hvita Björnens, åtminstone
till sättet och toaletten, beträdde gobelinsmattan.
»Pascal,» sade Hvita Björnen till den nykomne, »tag
nu i ditt knä den här vackra ungen och håll i henne,
medan jag värmer stämplarne... det blir annat det än din
fräkniga Bathilde.»
Pascal log och spände artigt af sig sin långa sabel,
som han stälde vid dörren, i likhet med herrar militärer,
när de bjuda upp till dans.
Derefter mottog han ur Hvita Björnens armar den
nästan sanslösa damen, satte henne på sitt knä och sig sjelf
i kåsösen.
Det var en grupp, föreställande Pluto med den
bort-röfvade Proserpina i famnen.
Hvita Björnen gick till spiseln, lade de begge
stämplarne på eldkolen med en säkerhet och vana som röjde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
