- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
415

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Armand vände sig om och såg markisinnan signa ned
mot golfvet med blå läppar och vanstälda anletsdrag.

Han skyndade till hennes hjelp och lade henne på
kåsösen, hvilken Pascal lemnat, ett föga redigt vittne till
hvad som hände i denna olyckliga boudoir.

Hvita Björnen hade äfven sprungit fram till kåsösen
och blickade med en viss förvåning på sitt offers
krampaktiga rörelser.

»Ja... för sent... giftet... giftet... O, hvad qval!»
qved markisinnan, vridande sig på sin bädd.

»Olyckliga, hvem har förgifvit er?» frågade Armand,
lutande sig öfver henne.

»Jag ... jag,» stammade hon döende; »hämnande Gud,
det var då åt mig sjelf jag ... tillredde ... ohI»

»Ah, det var gift i detta glas hon bjöd mig!» ropade
Simon med eu ursinnig blick på kristallen, som eudast var
tömd till hälften.

Hon hade icke hunnit dricka mer än hälften när
räddningen kom, men hälften var tillräckligt.

»Den lefvande gladan!» mumlade Simon.

»Tyst, Simon!» sade Armand; »en högre makt rycker
henne från er låga hämd.»

»Förbarmande! Nåd!» ropade den döende, förande
Armands band till sina kalla läppar; »evige Gud! Heliga
Maria! Nåd! Nåd!»

Armand erinrade sig, att han vid sitt bröst hade ett
litet krucifix.

Han framtog det och höll det nära intill markisinnans
ögon.

Det föreföll honom som om frälsarens gyllene bild
lånade något af sin klarhet åt den döendes anletsdrag.

Häftigt ryckte markisinnan till sig krucifixet och tryckte
det jemte Armands hand till sitt bröst.

Markisinnan d’Estelle hade, efter hvad vi känna, velat
förgöra både Armand Cambon och hertiginnan de Beaudreuil,
och likväl var det den förres hand och den senares gåfva
som mildrade hennes sista stunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 24 16:09:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free