Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är visserligen sannt, att Tuilerierna, betraktade
från parken, visat en något oregelbunden hufvudbyggnad,
en, att vi så må uttrycka oss, bizarr byggnadsstil.
Men äfven en beundrare af det regelbundna skall finna
denna sammanlänkning af hvarandra olika paviljonger långt
ifrån ful, och den som vet att uppskatta snillet och smaken
äfven i deras nycker kan näppeligen hafva något att
anmärka hvarken mot enskildheterna eller det hela.
Betraktar man däremot Tuileriernas andra fasad, eller
från Place du Carrousel, så har man både en regelbunden
hufvudbyggnad och tvenne med denna fullkomligt
harmonierande flyglar, af hvilka den ena, en helgjuten jättearm,
sträcker sig ända till Louvren, fästande sig med värdig
brodershand vid värdig brodersskuldra.
Hvad man ser är redan stort, oupphinneligt.
Men hinner väl en gång, hvarpå man länge tänkt,
den andra flygeln att äfven sträcka sig fram till Louvrens
andra axel, så att de begge palatsen blifva ett, så bör
det kunna blifva något som i byggnadsväg icke torde hafva
sin like.
Man har redan gjort början dertill genom att nedrifva
några af de hus som stå i vägen för denna storartade plan.
De öfriga, alla redan af staten inköpta och utdömda, vänta
hvarje dag förstörelsen, under det man hugger på
grundstenarna till nybyggnaden.
Liksom Luxembourg, hafva Tuilerierna sina fontäner,
på hvars spegelytor svanen simmar bland guldfisk och
silfver-kaskader; sina grupper af marmor och sandsten, ehuru alla
af mytologisk betydelse; sina alléer och lundar, mellan
hvilkas täta stammar den djupaste skugga råder, hur klar än
solen strålar öfver deras kronor; sina minnen ... men hvilka
minnen 1
Inom dessa murar har Ludvig XIV herskat i allt det
majestät, som bestrålat hans tidehvarf utan att göra
Frankrike lyckligt.
Der har Ludvig XV, som barn och yngling, dansat till
hofvets odelade förtjusning, och när han blef äldre, dansade
der hans mätresser till hans egen; der mottog år 1778,
några dagar före sin död, Voltaire, franska vitterhetens
patriark, lagerkransen af furstars händer och under ett helt
folks jubel.
Sonen af Söder och Nord. II. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
