Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han har uppfattat föraktet, men det är endast
medlidandet han känner.
Ändtligen återfinner drottningen konungen, och snart
upptäcka de vagnarna, i hvilka de uppstiga jämte hertiginnan
af Nemours.
Men hvar är hertiginnan af Montpensier, som likväl
följt sina svärföräldrar från slottet?
Hon har försvunnit i trängseln. Men ingen kommer
ibåg henne, icke ens de som nyss uppstigit i vagnarna, ty
hvad är väl i sådana ögonblick en prinsessa?
Kuskarne mana på hästarna, och nu äro vagnarna på
väg till Saint-Cloud.
»Hvad gjorde ni?» frågade en person Ciémieux, hvilken
följt de kungliga till vagnarna, ty det var blott
konunga-dömets fiender som i sista stunden beskyddade den
kungliga familjen.
»Jag tillslöt vagnsdörren efter konungadömet,» svarade
Crémieux.
FYRTIOANDRA KAPITLET.
Folket i Tuilerierna.
Emellertid stormar folket Tuilerierna, rullande fram som
bäcken, som branden, som lavaströmmen.
Allt som befinner sig i dess väg slås ned, begrafves,
tillintetgöres.
Allt ? — Nej, icke allt.
»Aktning för monumenten och konstverken!» ropas det
från alla håll; »aktning för allt som ej kan återställas!»
Sublima erkännande af egen oförmåga! Sublima
hyllning åt snillet!
En bröstbild af Ludvig Filip är den enda som, träffad
af tjugo kulor, springer i stycken.
Konungen, contumaciter dömd, exeqveras in effigie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
