- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2 /
429

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För öfrigt är man ej sä nogräknad med
ejderduns-bolstrar, gyllene fåtöljer och kinesiska porsliner.

Dessa och dylika saker utvräkas genom fönstren.

Och tronen, den kungliga tronen? Redan i spillror,
uppgår den i lågor från Karusellplatsen.

Halfnakna figurer värma sig kring den dyraste af brasor.

»Ahal Åhål Haha!» ropa de, hoppande och klappande
händerna åt hvarje fåtölj eller vas som kommer sättande
ofvanifrån, och man vrålar af förtjusning, när något
upp-sprättadt ejderdunsbolster lemnar sitt flyktiga innehåll åt
vindarna och molnen.

Men derunder har man äfven ögonen på hvarandra.

Ingenting får gömmas undan eller medtagas. Allt som
kastas ut tillhör lågan eller vinden.

Möbler och kläder efter en som dött i pesten skulle ej
med större noggrannhet förstöras.

Salonger, gallerier och förmak fyllas af de vildaste
gestalter.

Bajonetter, pikar och yxhamrar slamra mot kristallkronor.

Träskor och gevärskolfvar stöta hål i gobelinsmattor,
och i trymåerna spegla sig ansikten som kanske förut endast
haft floden och fontänerna att spegla sig uti.

Hvita Björnen är den förste som sticker foten in i
Dianas galleri.

I början synes han något förlägen vid åsynen af den
prakt som från alla sidor strålar emot honom. Men snart
är han fullkomligt hemmastadd.

Han tager ett stort skutt längre in i galleriet, och
många skutta efter honom.

»Aha, kaffe!» ropar han och slår sig ned i samma
fåtölj hvaruti nyss en konung suttit; »och grädda och socker
och sockerbröd .. . Kommen bit, pullorna små, det här är för
oss naturligtvis ... Tag för dig, Pascal, och var icke
snarsticken längre, utan tacka himlen för det då tålte vid en
knäpp af min hand... var folk, säger jag, annars talar jag
om för din fräkniga Bathilde, att du kysst en markisinna,
din buffel!»

»Slå er ned, god vänner 1» uppmanar han jemväl de
öfriga kamraterna; »kaffet är bra, fast det är kallt... och
redan islaget, ser jag.. . Gud välsigne konung Ludvig för
hans omtänksamhet I .. . Ganska godt och starkt... Gud
välsigne drottning Amélie, som kokar ett sådant kaffe!...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:29:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/sonen2/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free