Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkets majestät är mycket nedlätande. Det drager
hof-lakejerna ned emellan sig och delar med dem de furstliga
läckerheterna.
Lakejerna förtjusta af sä mycken nedlåtenhet, blifva
allt modigare.
En af dem bedyrar till och med, att hvar gång han
serverat Ludvig Filip dess älsklingsrätt: »rouges de riviére
au sang», hade han icke underlåtit att påminna
högstdensamme om folkets behof, ehuru alltid förgäfver naturligtvis.
Lakejen, erkänner visserligen, att han, till följd af sin
ställning i samhället, varit rojalist, men han är nu af andra
tankar och tackar Gud för hvar stund han blifvit klokare.
Hvita Björnen nyper uppmuntrande den vältalige lakejen
i näsan, liksom Napoleon brukade nypa sina gunstlingar
vid örat.
Men Hvita Björnen är mer hårdhändt än sjelfva kejsaren.
Lakejen skriker, men bedyrar, att han icke för alla
konungars ordensband ville bortbyta detta ynnestprof af
folkets majestät.
Hvita Björnen utdelar samma ynnestprof åt de öfriga
f. d. ro jalisterna.
• De dekorerade, eller, rättare sagdt, marmorerade
lakejerna uppgifva verkliga nödrop, men uttrycka icke desto
mindre sin vördnad för en så opartisk fördelning.
Hofmän veta att finna sig i allt.
Men folkets majestät är äfven mycket törstigt.
»Vin! Mera vin!» ropar Hvita Björnen; »hvad är det
för ett hus som inte har vin att bjuda på?... Hit med vin,
och en petit verre.»
»Vin, vin!» instämma bordskamraterna, »och konjak,
konjak!... Hvem dricker kaffe utan en petit verre?»
En lakej försäkrar, att det ej finnes mera vin uppe,
men upplyser på samma gång, att det i källarna är öfverflöd
på alla möjliga dricksvaror.
»Ah!» yttrar Hvita Björnen; »jag glömde att vi gästa
hos den störste källarmästaren i hela Frankrike... Äfven
denne var olycklig, och hans fixa idé var kronan. Men
den ha vi kurerat honom för... Dock, den otacksamme
har tappat vårt blod ... Fyllom därför de tomma ådrorna
med hans viner!»
Hvita Björnen och hans stallbröder lemna den kungliga
taffeln och rusa ned i Tuileriernas källare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
