Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag skildes från honom i Tuilerierna för halfannan
timme sedan... Han marscherade då på
deputeradekammaren, och der har han också gjort skäl för sig, efter hvad
en kamrat nyss berättat oss.»
»Och hvad har han gjort?»
»Först visade han kammarens president sin vackra
bösspipa, så att monsieur Sauzet, som icke tycker om
böss-pipor, tog till flykten och kilade af, lik en ekorre, ur
kammaren, följd af regentskapet och kammarens hela
majoritet. Derefter gick han fram till tribunen och sade sitt ja
eller nej, när Ledru Rollin föreslog ledamöter till provisoriska
regeringen, och som alla instämde med Armand Cambon,
så är det egentligen han som tillsatt styrelsen. Slutligen
bjöd han Arago och Lamartine till Hötel de Ville, hvilket
han redan låtit besätta... och nu, om jag ej missräknat
mig, är han på väg dit med republikens regering.»
»Det är då republik?» ropade hon som talat om
Armand Cambon, men hennes rop var mer förvåningens
än förskräckelsens.
»Ja,» svarade blusen, »och nu vill jag se den i synen
som skall taga den ifrån oss.»
Den beväpnade bugade sig för att gå.
»Säg till,» befalde dpn bleka damen betjenten, »att
man utdelar förfriskningar åt våra tappre försvarare.»
»Det står på orderna,» upplyste blusen, »att vi icke få
taga emot det ringaste af dem hvilkas egendom vi skydda.»
Derefter gick han och stod snart vid sin kamrats sida
utanför porten till grefvens hus med gevär för fot och
gnolande på Eugénes sista visa.
»Hur underbart allt hvad jag hör om denne man!»
sade den andra damen. »Är det då en hjelte ur diktens
verld som förirrat sig i djupet af mina tankar, utan att jag
hvarken kan eller vill jaga honom derutur!... Äro begge
vära ödens bud skrifna på samma tafla, eller skola de, evigt
skilda, evigt dragas till hvarann?»
»Din fattige hjelte,» sade den bleka väninnan, »så stor
inför tanken och känslan, är dock liten inför fördomen och
verlden ... Adelaide, hvad kan du göra för honom, hvad
kan du väl bli för honom!... Ack, min stackars vän,»
till-lade hon, slingrande sin arm om Adelaides lif, »liksom jag,
måste du försaka och dö, sedan du, liksom jag, endast
lefvat för ett minne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
