Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
doktor Guillotin, förbättrades af M. Louis, »secrétaire
perpé-tuel de Pacadéinie de chirurgie»; och som detta kirurgiska
instrument befanns mycket användbart, så öfverlefde det
både republiken och kejsardömet.
Guillotinen var den enda republikanska uppfinning som
bourbonerna vid sin återkomst icke kastade öfver bord.
Icke heller under restaurationen var den sysslolös, ty brist
på förbrytare, äfven politiska, har aldrig funnits.
De som sist dogo på denna plats voro fyra unga
underofficerare, Borrier, Pomier, Raoux och Goubin, och
detta skedde den 24 augusti 1822.
Dessa unga män hade icke begått något annat brott
än ropat: »Vive la libertél» Men de voro ena förhärdade
syndare.
Oaktadt hofvet mangrant infunnit sig för att från sitt
vanliga högsäte i fönstren på Hötel de Ville njuta af den
kungliga hämden, ropade icke desto mindre de fyra unga
männen: »Vive la libertél»
De ropade från platsen, från schavotten och midt under
det förfärliga jernet.
Hofvet ropade: »Vive le roil Vivent les Bourbons!»
Men hvem ropade sist?
Åtta år derefter kommo 10,000 medborgare i högtidlig
procession till La place de Gréve och firade en sorgfest till
de fyra patrioternas minne.
Festen börjades och slutades med ropen: »Vive la
libertél» och allt detta med en konungs, ehuru en annan
konungs, lifliga bifall.
Men samma bifall kunde ej åberopas, när på samma
plats samma rop skallade eftermiddagen den 24 februari
1848, ty med ropen: »Vive la libertél» dånade äfven »Vive
la républiquel»
Ändtligen, ändtligen republiken, för hvilken man kämpat,
lidit och blödt så länge 1
Hvilket vimmel, hvilket haf af menniskorl
Gréveplatsen rör sig, broarna och kajerna röra sig.
Från alla fönster och tak regn af kransar, kaskader af
blommor.
Det är en glädje, en yrsel ända till vansinne.
Obekanta omfamna hvarandra under tårar af fröjd
liksom bröder och systrar hvilka länge varit åtskilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
