Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grofva händer söka fina händer, och de fina vilja aldrig
skiljas från de grofva.
Man begriper ej, hur det kunnat vara annorlunda. Man
förstår ej, hur samhället någonsin kunnat vara annat än en
enda stor familj, bestående blott af föräldrar och barn,
systrar och bröder, alla med samma intresse, samma
omtanke och lycka.
Man har varit blind, men nu ändtligen äro ögonen
öppna, nu ... nu .. .
Ändtligen, ändtligen republiken I
Men dessa rop afbrytas snart af andra, mottagna af
samma bifallsstormar.
»Plats, platsI» ljuder det ur djupet af meuniskohafvet 1
»plats för republikens regering!»
»Vive la républiqueb svara torg, kajer och broar.
Och republikens regering kommer.
Främst tågar en trupp bluser, beväpnade från topp till tå
och anförda af Armand Cambon, som bär den trefärgade fanan.
Det är kärnan för det blifvande mobilgardet.
Efter denna lifvakt synes den gamle Dupont de 1’Eure,
ledd vid hvardera handen af en nationalgardist i uniform,
ty, ehuru yngling i hjerta och blick, har han dock i sina
knän den stapplande ålderdomen.
Honom följer Arago, den ädle, den store Arago,
vetenskapens allvarlige och djupe beros, han som på stjernefastet
icke kunnat läsa annat än ljusets seger öfver mörkret; han
som ännu icke böjt sig för någon annan kung än Gud, och
för inga andra hofmän än vetenskapen, snillet och dygden.
Efter Arago kommer Lamartine, Girondisternas odödlige
författare och Jocelyns älsklige skald.
»Lefve Dupont! Lefve Arago! Lefve Lamartine!
Lamartine 1 Lamartine!»
Man ropar mest på den tredje, liksom anade man redan
i honom det helas själ.
Men hvarifrån detta hastigt och skyhögt växande
förtroende till en man, hvilken dittills gält endast som en
snillrik svärmare i de förnämes ögon och som legitimist,
ehuru af ädlare slag, i de lägres?
Man måste se och höra Lamartine för att kunna förstå
allt detta.
Hötel de Ville öppnar sina portar, och republikens
regering försvinner, men blott för en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
