Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödens fasor — dessa di större än vanligt, enär all
arbets-förtjenst för tillfället hade upphört — ett folk, säga vi,
som, detta allt oaktadt, lyssnar till förståndets och dygdens
röster samt korsar gevär framför skatter, hvilka det kunnat
taga med att blott sträcka ut haDden, ett sådant folk
för-tjenar verldens beundran i stället för denna förföljelse af
förakt och hat, hvarmed det i dag öfverhopas af de
reaktionäre, nu öfvermodige, men då i farans stund så darrande,
krypande och smekande.
Med ett ord: det var ordning, säkerhet och lugn ända
till dess konstituerande församlingen sammanträdde, hvilken,
ehuru republikansk frän basen till toppen, likväl snart blef
föremål för misstroende, hat och personliga angrepp.
Hvadan allt detta? Visserligen begick den en stor
oklokhet genom att så brådstörtande upplösa
nationalverkstäderna, innan man ännu tänkt på hvar man skulle göra
af hela den folkmassa som derigenom helt och hållet stäldes
på bar backe.
Men roten var både äldre oclj djupare:
nationalverkstädernas upplösning främjade blott sjelfva växtens mognad.
De lägre folkklasserna, förr så fogliga och hängifna det
godas makter, började snart agiteras af dåliga vänner och
hemliga fiender.
Det fick ej längre, öfverlemnadt åt sig sjelf, lyssna till
sitt eget bättre medvetande, till sin egen ädlare känsla.
Det förra förvirrades och den senare förfördes, ty säg
oss något godt som man ej vill neddraga i stoftet, något mynt
som ej förfalskas, något oskyldigt som man ej söker förleda.
Man lyssnade till farliga lärare och lärde sig utanlexor
ur ännu farligare läror.
Man bestormades, eldades och bedrogs af en Blanqui’s,
en Barbés’ vilda mod, en Louis Blancs’ skefva filantropi,
en Proudhon’s olycksbringande snille.
Snart dånade stormklockan ånyo. Och färdiga att gripa
uti tågen voro genast de autokratiska agenternas maskerade
klor och de rojalistiska partiernas fina fingrar.
Den ena hälften af Paris stod rustad mot den andra,
och der kämpades en strid som icke heller har sin like i
historien.
Endast Gud kan mäta det blod som göts, endast han
kan räkna de tårar som föllo. Ve dem som skola uppbära
ansvaret för detta blod, dessa tårar!
Sonen a/ Söder och Nord. II. 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
