Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man började småningom hemta andan efter den vildaste
af stormar. Men man dansade ej, ty ännu var marken
slipprig af utgjutet blod, ännu för varm "efter den utbrunna
vulkanen.
Man talade dels om de olyckor man öfverstått och
dels om mycket annat, ty fransmannen och fransyskan,
vana vid stormande tidskiften, tala icke gerna om ett och
detsamma.
Deras ögon äro ej skapade för eviga tårar, deras munnar
ej för eviga sorgeqväden.
Deras lif är en oupphörligt fram och tillbaka löpande
skala mellan stormljudet i Notre Dame och näktergalens
drill i Trianons lundar.
Den allvarlige värden, då föremålet för allas tacksamhet
och beundran, hugnade hvarje gäst med några ord. Men
ofta vände han mot salongsdörren sitt ansigte, pålitligheten
och äran målade på en botten af jern.
Generalen tycktes vänta ännu en gäst.
/indtligen uppslogos salongsdörrarna, och en betjent
anmälde:
»Monsieur Armand Cambon.»
Kunde det vara vår hjelte, som generalen väntade?
Så tycktes det åtminstone, att döma af det sällsporda
leende, hvarmed den annars så stränge krigaren mottog
sin nye gäst.
Vår hjelte var något förändrad, men detta helt och
hållet till sin fördel, ty hvad göra icke — kläderna.
Mobilgardets enkla, men smakfulla officersuniform,
närmande sig mycket nationalgardets, klädde utmärkt väl
den vackre och välbildade unge mannen.
Det smärta lifvet, det höghvälfda bröstet och den breda
skuldran fylde förträffligt den nätta vapenrocken, som i sin
ordning icke heller vanpryddes af hederslegionens vackra
hand och kors.
Armand hade, sedan vi sist sågo honom, lagt sig till
något som en qvinna vid första påseendet kanske skulle
misstycka, men slutligen fullkomligt ursäkta, nämligen ett
bredt och temligen färskt ärr tvärs öfver venstra kindbenet,
vittnande om god klinga och god arm.
Värden tog officeren vid handen och ledde honom
fram i salongen in i en brokig ring af herrar i uniformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
