Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan icke förbjuda någon att undra,» sade
hertiginnan; »men jag tillåter ingen att meddela mig sin undran ...
Var god och återtåg er plats, kapten Cambon.»
»Omöjligt,» framhviskade Armand, kastande i detsamma
en skygg blick på en ung elegant herre, som steg in i
kabinettet och verkligen tycktes söka någon.
»Ni hörde ej, kapten, att jag bad er sitta ned,» yttrade
hertiginnan högt och nästan befallande, men utan att hugna
den nykomne med en enda blick.
Armand sjönk nästan mekaniskt tillbaka i kåsösen.
Den unge eleganten fortsatte sin väg genom kabinettet
och försvann, sedan han funnit hvad han sökt, men icke
fått hvad han funnit.
»Hvarför bleknade ni vid åsynen af denne man?»
frågade hertiginnan småleende.
»Jag skulle ha bleknat?» stammade dagens hjelte.
»Kände ni honom?»
»Jag • ■ • jag tror att det var den unge hertig
d’Ar-lenton,» svarade Armand, mycket beklämd om hjertat.
»Och Armand Cambon, den tappraste bland tappre,
skulle blekna för en hertig d’Arlenton?»
Armands utseende i denna stund jäfvade verkligen hans
bjeltenamn.
»Så har då detta rykte äfven kommit till era öron,»
sade hertiginnan. »Jag är ej missnöjd med alt ni följt mig
med uppmärksamhet; men att ni blott lyssnat till de falska
ryktena, det tycker jag icke om.»
»Ack, hertiginnai» utbrast kaptenen.
»Armand, om ni vill visa mig ett prof på er
tillgifven-het, så nämn mig ej med denna titel... jag har aldrig
älskat den och kommer heller icke att göra det.»
Armand drog en suck, liksom hade en barrikad ramlat
från hans bröst. Men det är också ovanligt, att ett
fruntimmer försmår den kanske mest pikanta titel i kristenheten.
»Jag hade en bättre tanke om er afsigt med färden till
Afrika,» började hon ånyo, »och jag skall helt oförstäldt
meddela er den ... Jag tänkte nämligen, att ni ville dit för
att genom nya bragder och högre befordringar närma er
den q vinna ni älskar.»
Armand betraktade sin dam med obeskriflig förvirring.
»Ni trodde, att ni endast på detta sätt kunde bli henne
värdig,» fortfor hon, utan att låtsa märka hans förvirring;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
