Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
JUHI MANAD SAMMA AB.
»men som jag mycket väl käDner den ni älskar, sä kan jag
äfven säga er, hvad hon tänker i denna sak . .. Hon tänker,
att er ära icke blir större derigenom, att er oemotståndliga
arm slår ned ett eller annat dussin af de arma kabylerna,
som, oss veterligen, icke gjort något värre än försvarat sin
tro och sitt land. . . Icke heller skulle hon skatta sig
särdeles lycklig af att resa till Afrika enkom för att lägga en
krans på er graf i Gud vete hvilken öken af denna föga
behagliga verldsdel... Dessutom skulle hon, i fall hon ville
vara uppriktig, säga, att ert ansigte är alltför hyggligt att
bli en probersten för morernas sablar, och att ni derför
kunde vara belåten med hvad ni redan fått... Armand,»
tillade hon med ömhet, »hvar hade ni mitt krucifix den
dagen ni fick den der rysliga blessyren ?»
»Ack, jag har alltid burit den på mitt brösti» utbrast
Armand, nästan svindlande af lycksalighet; »det är en gåfva,
madame, som skyddat mitt lif och upprätthållit mitt mod.»
»Låt mig tro, att denna talisman skyddat ert lif, men
för ert mod behöfdes den icke... Ni bar den ej när ni
som en skyddande engel sväfvade omkring mig; ni bar den
ej vid ert bröst när ni räddade mig från den rysligaste
olycka, som någonsin hotat en värnlös q vinna .. .ja, Armand,
ni har varit allt för mig, oförliknelige man, redliga, trofasta
hjerta! ... Och den dag jag glömmer det, den stund jag icke
är allt för er, då ... då ... O, hur underligt styr ej Gud till
i denna verldenl Underligt, men alltid på sistone godtl .. .
Ack, min vän ...»
Adelaide gömde sina tårade ögon i den lilla spetsduk
bon hade i sin ena hand, under det hennes andra sökte och
mötte den unge mannens.
»Således farväl med Afrika 1» ropade hon nu, strålande
af glädje, »vid dess brända kust blomma inga lycksaliga
öar... Men nu måste ni lyssna till mina ord och äfven
följa dem, ty ännu är jag er enväldiga herskarinna.»
»Alltid, alltid min enväldiga herskarinna!» utlofvade
vår hjelte, ty hvad lofvar man ej i dylika ögonblick!
»Uppriktigt sagdt, förlorade jag också ogerna mitt välde
öfver er,» yttrade Adelaide; »men hör nu och lyd!»
Frihetskämpen, nu slaf, teg, drömde och lydde.
»I morgon klockan tio inlemnar ni er ansökan om
afsked icke blott från kaptenen, utan från hela armeen, ty
det gäller att lemna Paris, ja, Frankrike på ett, kanske två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
