Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visby fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
POETISKA IfÖESÖK.
sigrid.
Hör, den fromme herden
Sin hjord församlar... (Lyssnande ål hafvet.)
waldemar.
Ja, ett brott det vore
Att längre gäckas med den arma. Jag
Bedragit henne länge, men skall ej
Bedraga henne i den sista stunden.
(Högt, i del han skyndar till Sigrid och för henne fram på
scenen.)
Hör, flicka, hör! . . . Ett obetvingligt öde
Hemskt rufvar öfver oss. Jag måste bort,
Ett medel blott i ödets tunga jernhand.
Att hejda mig, det är att hejda döden,
När han på offret fäst sin djupa blick;
En bön till mig, det är en bön till stormen,
När vildast han far fram på land och haf.
Men lyssna till mitt ord, lägg det på minnet,
Om fadershemmet är ditt hjerta kärt:
Om dessa vågor, som nu slumra lugna,
En dag sig resa, vältrande med vrede
Mot dina fäders stad; om eld och svärd
Inom dess murar sprida död och fasa —
Sätt då i fönstret till din -faders hus
Den hvita fanan, och din faders boning
Skall stå, när alla andra kring den ramla,
Stå mera trygg än dina helgons tempel.
(.Sluter Sigrid till sill bröst.)
Fördöm mig ej 1 . .. Jag endast blixten är,
Men icke ödets hand, som ned den slungar. . .
(Skiljer sig från lienne.)
Och nu dit bort, der stridens åska ljungar,
Som döfvar hjertats qval och hämdens vällust är!
(,Störtar ut.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
