Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robert af Normandie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT AF NORMANDIE.
45
flyktig och sitter i sällskap med en mängd riddare och
Bertram, hvilken, efter hvad sedan inhemtas, är ingenting mer
och ingenting mindre än Lucifer sjelf, hvilken bland andra
sina egenskaper äfven eger den att på det innerligaste älska
sin son och på samma gång den blygsamheten att för samma
son icke vilja yppa orsaken till denna kärlek. Emellertid
kan Lucifer ej underlåta att förleda sin värdige son till några
små dårskaper, såsom till exempel att spela bort hela sin
förmögenhet, hvaraf man finner, att det är flere än Guds
barn som kunna hafva otur i spel. Det är nämligen Lucifers
mening att skilja Robert från alla jordiska och förgängliga
band och fängsla honom vid sig samt sålunda bereda sitt
fadershjerta hugnaden af en son, som på hans gamla dagar
vid den stora eldbrasan kunde bortjollra de satans bekymren.
Men olyckligtvis hade Robert en disyster vid namn
Alice, som råkat komma under fund med fans konster och
arbetar både med händer och fötter för att få sin dibroder
att beträda en annan bana. Robert sålunda, i olikhet med
vanliga menniskor utsatt för det godas frestelser, motstår
dem länge med ett hjeltemod, hans gamla anor fullkomligen
värdigt. Nu råkar Robert äfven att vara kär i en prinsessa
Isabella, som ganska riktigt delar samma låga, utan att just
ha mycken heder af sin riddare, som gång efter annan får
stryk af alla mot hvilka han vågar lyfta sitt svärd. För allt
det der har han att tacka sin far, hvilken sålunda låter honom
få smaka den faderliga agan, i afsigt att desto mer fästa
honom vid sig. Utan Bertrams vetskap insmyger sig Robert
i Isabellas kammare, talar om för henne hur han spelt bort
sina ärorika vapen, hvilket han likväl säger sig ångra; men
prinsessan, som är sjelfva godheten och derjemte röres af
hans ångertoner, klär upp honom från topp till tå och
uppmanar honom att inställa sig vid torneringen.
Robert blir nu återigen genom Bertrams intriger lurad,
antager en skuggas utmaning och förföljer denna, under det
att prinsessan och hela hofvet förgäfves vänta på honom.
Hvad annat kan väl nu Isabella tänka, än att Robert gått
och spelt bort alltsammans igen? Dragen vid näsan den ena
gången efter den andra, besluter nu Robert, på Bertrams
inrådan, att söka osynliga makters bistånd. Bland grafvarna
i ett nunnekloster skall nämligen finnas en magisk gren
med förmågan att sofva menniskor. Robert, som funnit att
han ej kan uträtta det ringaste mot de vakna, besluter nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
