Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första maj 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
STRÖDDA ITPPSATSKR.
potentaten frän sitt tidigare än vanligt öppnade
kabinettsfönster. »Till Djurgården!» svarar stalldrängen, i det, han
uppglänsar hästhofvarna och blanklädershatten. »Till
Djurgården!» läspar i sin negligé den barm- och
barmhertighets-lösa nåden, i det hon framräcker en juvelbeströdd hand ur
de mångfärgade jalusierna. >Till Djurgården|» stammar
den icke mindre negligerade liggerskan, i det äfven hon
leder vid handen en hel knippa af skrikande juveler. »Till
Djurgården!» kommenderar den unga, nyss utlockac|e
mustaschen, i det han lättfärdigt kastar de dyrbara guldbyxorna
öfver hästryggen. »Till Djurgården!» skrålar den upprätade
och ändå oefterrättlige bussen, välkände sin namne mellan
knalltrotsande tänder. Derför
»Till Djurgården, till Djurgården!»
Och nu röra sig öfver gatstenarna lefvande saxar af
alla dimensioner och klippa i den mest sprittande rörelse
vägen till Djurgården. Man står på den vackra bron, bjuder
åt höger det qväfvande stadslifvet ett gladt farväl och skådar
åt venster med hopp och förnöjelse i blick och hjerta.
Ännu hvilar ingen grönskande matta öfver de solbeglänsta
fälten; det är blott ränningen som är färdig, — åtta dagar
till, och Floras sked är i full fart i naturens sjelfarbetande
väfstol, och snart skola liljor och rosor täfla om den äran
att dö för dina fötter.
Man står vid Blå porten. En ny grindflickas vackra
majansigte ler emot dig och din byxficka, hvarutur du tager
kopparslanten. Hon är belastad med den tunga
penningpungen, och hennes friska blomläppar ega något i dubbelt
mått inbjudande. Sex styfver i stället för en bankovitten,
det förstås. Vackra barn! Måtte den dag aldrig komma,
då du står vid denna port, dignande under den icke mindre
tunga tiggarpåsen, med bleka läppar talande eländets och
armodets språk 1
Så är man då på Djurgården! »Men mången ej till
höger vill blott för att krogen är till venster.» Må så
vara; man bör då dröja här. En annan musik än positivens
fängslar här dina öron; det är, om man så vill, negativens,
men härligare och majestätligare. Der har du Andra
lifgardet — rödt vin och röda revärer famna broderligt
hvarandra. Der har du artilleriet och blixtens söner — en
målskjutning, men af helt annat slag än den å
Ladugårdsgärdet, är der å färde. Men till höger hvilket lif, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
