Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politisk spaltfyllnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK SPALTF YLLNAD.
63
Det synes väl som skulle skalderna, hvilka slå på sina
lyror och sjunga om förr och nu, höjande till himlen hvad
de icke hafva sett, på bekostnad af hvad de sett och se,
dikta i ordets vidsträcktaste betydelse; men de hafva dock
rätt i mycket; ty hvilken skilnad! Förr reste sig bland
stränga vinterdrifvor en väldig och blomstrande stam: nu
simma spridda, gulnade blad i eviga höstfloder. Förr
sprättade man obehindradt i varg- och björnskinnspels: nu
huttrar man i dekaterade norrköpingsfodral. Förr slogo
våra dalkarlar tyranners tallösa flockar: nu slår man
dalkarlar i årsberättelser och ströskrifter. Förr högg man sig
tvehändes fram genom verlden: nu krälar man fram, ju
mer tvetydig man är. Förr satt furstedottern i allsköns
mak och stoppade strumpor och korf: nu stoppar
borgar-dottern i sig franska glosor och försträcker fingrarna på
klavertangenter. Förr motionerade man sin kropp i idrotter
och bardalekar: nu låter man gymnastikläraren förvrida
ens leder. Med ett ord, skalderna ha rätt. Men hurudana
äro skalderna sjelfva? Insuga deras härdade lungor Islands
väldiga sångaranda? Nej, de veta ej något af Island, och
hafva de något deraf, så är det islandsmossa för svaga bröst.
Ja, det finnes blott ett hvari vi med forna tider
öfverensstämma. Våra förfäder voro nämligen storhjertade, och i
våra tider är det rent af ett mod att dö af för stora hjertan.
Det är dock någon tröst för minnet af hvad som varit, och
känslan af hvad som är.
Hvad vilja vi nu med allt detta hafva sagt? Jo, att
föga lönar det mödan att gnola på gamla visor, och att
Svea ej blifver en bit bättre derför att det finnes stumpar
af rostade hjeltesvärd i hennes gamla kjortelsäck. Det är
tid på att gumman rangerar sig och börjar spela en annan
violin än den hon hitintills trakterat, och i sanning, hon
har redan börjat dermed. Men hvilken början! Hur hon
ser ut på kartan, ha vi sökt visa; men hur hon presenterar
sig i sin egenskap af statsdam, torde icke vara ur vägen
att meddela. Hon spelte, som vi sade, en violin, den
fyr-strängade konstitutionella violinen. Denna hade, i likhet
med andra af samma namn, sina trenne ofrälse tarmsträngar
och sin silfveromspunna bas, som vi kunna kalla
adelsaristokratien, mycket tummad och i följd deraf mycket rostad
under årens och händelsernas lopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
