Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige på verldsexpositionen i London 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE PÄ VERLDSEXPOSITIONEN" I LONDON 1851. 81
band, men for icke desto mindre öfver Kanalen, ty
fransmän sätta äfven värde på guineer.
Österrike, sekunderadt af sina lydriken, spelar en
lysande roll på den stora expositionen. Ehuru nyss sin
upplösning så nära, har detta förbistringens rike, på samma
gång det förstått återvinna sitt politiska inflytande — detta
likväl till föga lycka för Europas bildning och frihet —
äfven ådagalagt hvad det i industrielt hänseende förmår,
i trots af alla stormar. De åt Österrike i Kristallpalatset
upplåtna facken äro alla inredda till ordentliga förmak och
salonger, hvarigenom det fått tillfälle att visa de prydligaste
golf, tak och möbler, som till och med mycket närma sig
dem från Paris, hvilket vill säga mycket. Österrike har
dessutom ett helt stenmuseum med utmärkta marmorgrupper
både från Wien och synnerligast från Milano. Utanför detta
museum står Radetzky på vakt. Radetsky, hvars
korpralfysionomi konstnären förgäfves tycks hafva sökt förädla, står
lugn, ty han är .af brons. Af kött och blod hade han säkert
varit det så lagom, ty John Bull tycker alls icke om Ungerns
och Italiens råe förtryckare.
Nordamerika har icke afskräckts af oceanen. Det
utbreder sig på expositionen med alla möjliga grenar af
industrien, och dessa fullt ut så fruktrika som Den Gamla
verldens. Hade icke det långa afståndet varit, påstår man,
skulle Nordamerika gjort sin broder John Bull många
bekymmer. Men den hederlige yankeen har likväl bjudit
på något som mycket öfverraskat och förargat icke blott
John Bull, utan äfven hela den Gamla verlden. Det i
mångas ögon vackraste konstverket af marmor i hela
Kristallpalatset är från Nordamerika. Det är en
qvinno-bild i naturlig kroppsstorlek och med antikens nakna, rena
skönhet. På afstånd misstänkte jag, att det var
kärleksgudinnan. »Arma yankeel» ropade jag, »har då äfven du
börjat dyrka den makt som sedan syndafallet slutit Gamla
verlden i bojor!» Men ju närmare jag kom, desto mer
lidande föreföllo mig marmorbildens anletsdrag. Det är ej
kärleksgudinnan, utan hennes offer, som lida, och kunde
följaktligen icke vara hon. Det var en hvit slafvinna i
kedjor. En hvit slafvinna? Jag förstod dig,. hederlige
yankee. Det var en bild af den Gamla verlden du ville
framställa, en bild af Europa, dignande under reaktionens
Smärre skrifter. (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
