Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
STBÖDDA ITPPSATSEK.
kejsardömet. Dessa förändringar, som uteslutande gingo ut
på att, i fullkomlig motsats till lagarnas hufvudprinciper,
göra valet af de edsvurne beroende af regeringen, hafva af
den lärde Dupin redan år 1821 blifvit efter deras förtjenst
behandlade i hans »Observations sur plusieurs points imporlans
ile nolre lègisia tion.»
Sedan lagstiftarens gloria försvunnit, hvad återstår? Hans
lagrar som krigare naturligtvis. Vare det långt ifrån oss att
fördöma krigarens kall eller att söka fläcka hjeltens
vapensköld! Det goda behöfver för sin tillkomst eller tillväxt här
i verlden ibland rätt hårda medel, och ofta har eröfrarens
svärd huggit väg för religionen, civilisationen och industrien.
Men för att göra krigaren förtjent af hjeltenamnet och
hjelte-äran, måste det åtminstone finnas någon tufva på Guds gröna
jord som har hans svärd att tacka för sina blommor, sitt
välstånd och sin lycka. Men inga blomstrande tufvor växte
upp i Napoleons spår, och derför talar man och skall länge
tala om honom på samma sätt som man talar om en orkan,
hvilken vräkt omkull skogar och grusat städer och lemnat
efterkommande ett svårt arbete med att böta skadorna,
plantera och bygga ånyo. Men ännu och ända in i den senaste
republikens elfte timme spökade i många fransmäns hufvuden
denna »gloire», som kostat så mycket och gifvit så klena
valutor. Det behöfdes ännu en öfversköljning, och denna
kom med statskuppen den 2 december 1851.
»Två dynastier äro redan omöjliga, nämligen den
bourbonska och den orleanska,» yttrade på Bastiljplatsen tvänne
dagar efter statskuppen en arbetare; »men det fanns en tredje,
vid hvilken illusionerna ännu hängde, nämligen den
napoleonska; dock från i dag gör äfven denna sig lika omöjlig.
Derför soyez iranquilles, mes enfants!... Qa ira, (a ira!»
Det synes gå som arbetaren förutsade. Den der
illusionen slocknade allt mer och mer, och »mes enfants» ha
varit temligen lugna. Brorsonen har, liksom farbrodern,
förstummat tribunen och pressen, har, liksom denne,
deporterat och massakrerat, om ej just i lika stor skala, ty man
kan naturligtvis ej mer än man förmår. Brorsonen förmådde
ej kufva hela Europa, men behöfde det icke heller, ty utom
Frankrikes gränser fanns ingen illusion fäst vid Napoleons
namn. Detta namn var redan öfverallt liktydigt med olyckor
och elände, och för oss svenskar hette det alltid i öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
