Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OPKKAKÄLLAKIIN I STOUIvUOLM.
109
WALLIN.
Hvad vill man?
tegnér.
Ära oss.
wallin.
Jag ryser redan:
En ära aldrig mer tvetydig var.
Det är som om man oss halshuggit har —
tegnér.
För att ordentligen oss stegla sedan.
Operakällaren i Stockholm.
(Mars 1860.)
Operakällaren är måhända obekant för en del af vår
publik i landsorten, men i Stockholm torde finnas få, som
icke tagit kännedom om den, antingen personligen eller
genom ryktet. Dock måste vi undantaga det täcka könet,
som ännu icke blifvit så emanciperadt, att det kan stiga
dit in för att slå sig ned vid något af de der många borden,
som vanligtvis äro upptagna, man skulle nästan kunna säga
från morgon till qväll, en och annan gång kanske från
qväll till morgon. Denna lokal är verkligen egen i sitt
slag och icke ens i något jemförlig med andra. Andra
källare hafva sina vissa kunder, sin särskilda samhällsklass;
men Operakällaren mottager folk af nästan alla
samhällsklasser. Man ser vid dessa bord köpmän och handtverkare,
författare och konstnärer, embets- och tjenstemän, militärer
samt till och med diplomater. Det är en klubb för alla
klubbar. Konversationen är merendels högljudd, men det
ena bordet generar icke det andra för det, det ena hör icke
hvad det andra säger. Det är ett sorl som i en bikupa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
