Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET SJUKT.
119
»Packet måste tuktas», heter det bland dem bittida och
sent. Men stick dem sjelfva i näsan, då blir det annat
ljud. Kasta öfver dem blott en kungörelse lik den af den
27 mars, då skall man få se rörelse i de förnäma lägren.
Sjelfva millionärerna bland herrar stadsfullmäktige ropa högt,
och man kan lätt tänka sig hur det skall låta, när en hvar
af dem ropar med sina tusen eller två tusen röster. Då
måste allt hvad samhället eger af lagar och lagvårdare
kallas upp. Blotta skymten af det trassel och de trakasserier
som från polisens sida hotar dem kommer dem redan att
blekna. Hur mycket mer då, om de i verkligheten finge
röna allt detta, men hvilket nära nog är dagligt bröd för
samhällets lägre befolkning.
Förtjenar då denna befolknig intet undseende, ingen
aktning?
Det är endast i Den Gamla verlden, murken i så
mycket, en sådan fråga kan göras. Inom den
nordamerikanska unionen skulle ingen förstå den. Ingen som arbetar
anses der för låg, och finns det någon lägre klass, så är
det den som bildas af lätjan och vekligheten. Men hos
oss, der man frågar, icke hvad man kan, utan hvad man
är, icke hvad man gör, utan hvad man har, — hos oss är
frågan naturlig.
Betraktar man något närmare den egentliga
arbetsklassen, hvad finner man då? Jo, öfverallt ett bemödande
att höja sig till omtanke för framtiden, till bildning och
humanitet. Vi se huru de förr så vanliga förströelserna på
krogarna alltmer öfvergå till lärorika och förädlande
sysselsättningar under arbetarnes hvilostunder. På åtskilliga
fabriker gifva arbetarne söndagsaftnarna dramatiska
föreställningar, sjelfva gemenskapen af garnisonen öfvar samma
själsbildande nöjen. På Typografiska föreningens årsfest för
ungefär en vecka sedan yttrade till oss en hög embetsmän:
»Jag tror knappast mina ögon och öron. Det råder
ju här en sällskapston som kommer mig att glömma, att
jag är i en arbetarförening, och man ger musikpartier, som
kunde anstå hvilken konsertsal som helst. Här är ju
be-lefvenhet utan öfvermod och glädje utan flärd.»
»Och artighet utan falskhet,» tillade den som tecknar
dessa rader.
I nära fem års tid har man sett hopar af arbetsfolk
strömma till de ställen, der man öfvar sig i vapnens bruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
