Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TEATEBCENSUBENS AFSKAFFANDE. 147
Mot slutet af är 1857 utfärdade samma embete ett
påbud, att Stockholms gränder och brinkar dädanefter skulle
kallas gator, och i början af derpå följande år inlemnades
till censur en liten pjes, kallad »Det höga C», hvaruti
förekom följande kuplett:
Nu ha vi fått oss nya gator,
Ja, nya gator i Stockholm.
Och till stor fröjd för drinkarne
Man dragit in på brinkarne.
Detta skämt, som lika litet kan såra den sedliga som
den politiska ömtåligheten, strök öfverståthållareembetet som
censor skonlöst ut, otvifvelaktigt derför att det deraf fann
sig såradt i sin egenskap af den ifrågavarande gatureformens
uppfinnare och befordrare.
De nu anförda exempel torde vara tillräckliga för att
visa, hurusom, i strid mot sjelfva censurlagens anda och
bokstaf, en censor kan skipa och böja den efter enskilda,
mer eller mindre ömtåliga tycken och opinioner, och hvad
särskildt angår sedlighetens vård, hvilken med berörde lag
skulle vara afsedd, så ligger det i både teaterförfattarens
och teaterföreståndarens eget intresse att icke offentliggöra
något som mot dem kunde rikta den allmänna oviljan,
enär publikens dom lika ögonblickligen verkställes som
den afkunnas, utom det att man hos personer hvilka egnat
sig åt studierna af det sköna, deruti helt naturligen
begreppet om det sedliga jemväl ingår, ovilkorligen måste
förutsätta mer omdöme och smak i förevarande fall än
man kan vänta af dem som med vitterheten hafva liten
eller ingen beröring.
Lägger man nu dertill den verkligen betydliga
ekonomiska förlust som så lätt kan drabba teatrarna genom
censorernas rättighet att en hel månad hos sig qvarhålla ett
inlemnadt teaterstycke, äfvensom det förödmjukande och
nedslående för en författare att veta, det hans tankes verk,
hans fantasis skapelse, måste, innan den framställes för
allmänheten och den bildade kritiken, först mönstras och
approberas af en mer eller mindre oestetisk polistjensteman,
så lär det väl icke kunna bestridas, att ifrågavarande
godtyckliga makt skadligt inverkar på en bildningsanstalt hvars
värde ingen numera torde kunna ifrågasätta, på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
