Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DEN S. K. NORSKA FRÅGAN.
151
stund logiken förlamad och rättvisan stadd på flykt med
folkrätten i sällskap. Antingen liar en fullständig anarki inträdt
i rättsbegreppen, eller också befinna vi oss i ett tillstånd af
yrvakenhet, som hindrar oss från att se klart, känna innerligt
och tänka förståndigt. Till heder för vårt tidehvarf vill jag
antaga det senare förhållandet, och det har också all
sannolikhet för sig.
Sverige har, hvad Norge beträffar, varit invaggadt i
vissa illusioner, hvarutur det för icke så länge sedan vaknat.
Men för dessa illusioner rår hvarken Sverige eller Norge,
och Norge allra minst. När Norge fick sin fria
statsförfattning, tack vare lyckliga konjunkturer, och kände sig lyckligt
deraf, hur kände sig Sverige då vid den tiden? Likaledes
lyckligt och var till och med förtjust upp öfver öronen, ty
det fanns knappast en af tusen som kände det rätta
förhållandet; nästan alla lefde i den föreställningen, att Norge
var ett eröfradt land; alla den tidens tidningar och broschyrer
öfversvämmade af loford öfver Karl Johan, hvars segerrika
svärd lagt Norge till Sverige, och derigenom i dubbelt mått
ersatt oss förlusten af Finland.
Visserligen tyckte en och annan, att samma segerrika
svärd alltför väl kunnat bibehålla Pommern och Rügen; men
man borde icke begära orimligheter, hette det. Allenast
man i ena vågskålen hade Norge, kunde man gerna lägga i
den andra Finland, Pommern, Rügen och till på köpet några
säckar guld, några kannor blod, upphemtadt från slagfältet.
Vågskålen med Norge stod ändå som vore den fastnitad vid
jorden. Sådant var förhållandet den tiden, sådan var den
illusion hvaruti vårt land invaggades, och öfver vaggan
spände hofsmickret och ett bedraget folks blinda
afguda-dyrkan sitt flor, för att icke någon näsvis fluga skulle väcka
den slumrande.
Men under det vi sofvo, utvecklade sig Norge med en
förvånande växtlighet; från storting till storting tog det fasta
på sin frihet och sträfvade att bli en aktad medlem af det
europeiska statsförbundet, och just som vi började gnugga
oss i ögonen, ty man kan icke sofva i evighet, hörde vi till
vår stora öfverraskning, hurusom Norge med stöd af sin
Grundlov förväfvade sig den ena rättigheten eller fördelen
efter den andra. Men alla dessa rättigheter och fördelar
ansågo vi som obilliga och Sveriges rätt förnärmande anspråk,
just till följd deraf att vi icke ännu uppfattat grunden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
