- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden /
155

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I KELIGIOKSFHIIIETSFEÅGAN.

155

landsförvisningsstraffet och förlusten af arfsrätt rimligen å
dem alla kan tillämpas. Således är det endast omöjligheten
att kunna landsförvisa alla, kanske snart nog hela folket, som
förorsakat upphäfvandet af den gamla strafflagen.

Visserligen medgifver regeringen, att något annat
verldsligt straff icke bör blifva påföljd för affall från statskyrkan,
men hon föreskrifver på samma gång flere förödmjukande
åtgärder, såsom varningar och i vissa fall äfven förlust af
embete eller tjenst, åtgärder fullkomligt oförenliga med
begreppet om religionsfrihet. De öfriga paragraferna utgöra
idel straffbestämmelser mot proselytmakeriet, åt hvilket
regeringen gifvit den yttersta elasticitet. Om t. ex. någon
sann kristen toge sig för att uppdraga en jemförelse mellan
den rena evangeliska kyrkan, sådan hon var innan
påfve-dömet tog henne om hand, och den nuvarande statskyrkan
med dess gyllene högkor, broderade mässhakar och
bestjer-nade presterskap, visserligen skulle en sådan person anses
för en proselytmakare, hemfallen åt böterna, mogen för
häktet.

Kan man väl då anse regeringens dissenterlag för annat
än ett nytt skyddsvärn för statskyrkan, och starkare just
derigenom att man, i stället för skyddslagar overkställbara
till följd af tidehvarfvets enhälliga ogillande, stiftat nya som
icke äro lika skarpt i ögonen fallande. Rättigheten eller
makten att förfölja, den man under nuvarande förhållanden
icke vågar utöfva, skall genom det kungl, förslagets antagande
vinna nytt lif och ny styrka. Men om jag skall välja mellan
två onda ting, så väljer jag hellre en mer barbarisk lag,
som icke kan efterlefvas, än en mindre barbarisk, som kan
skipas; jag tål förr en större grymhet som uteblir, än en
mindre som när som helst kan vara tillstädes.

Obegripligt, att man ännu tilltror sig kunna med dylika
yttre medel skydda statskyrkan! Om någonting varit
skyddadt här i verlden, så är det väl hon. Har man icke användt
allt som kunnat inverka på den menskliga förskräckelsen
och fasan? Har man icke användt eld och jern, kättarebål
och tortyrinstrument? Har nian icke derjemte tagit sin
tillflykt till allt som kunnat anslå på den sinliga åskådningen?
Har man icke gjort sjelfva de sköna konsterna till kyrkans
ödmjukaste tjenarinnor? Har ej byggnadskonsten gifvit henne
sina präktigaste kolonner, sina stoltaste tornspiror? Har ej
skulpturen och målarkonsten egnat henne sina yppersta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ss/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free