- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden /
156

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

TAL ocn BIKSDAaSANFÖnANDEN.

mästerstycken, musiken sina härligaste toner? Och har allt
detta hjelpt? Nej, och hvarför? Derför att hon sträfvat att
bli och verkligen blifvit en politisk korporation, ett verldsligt
välde med all dess flärd och hersklystnad — blifvit raka
motsatsen till hvad hon var ämnad att blifva: nämligen en
kyrka bygd pä kärlekens, försakelsens och ödmjukhetens
himmelska grunder. Detta om den kungl, propositionen.
Nu några ord om lagutskottets förslag.

Rättvisligen bör erkännas, att lagutskottet haft stora
svärigheter att bekämpa, men det har blifvit besegradt af
dem. Utskottet har sökt göra något af den kungl,
propositionen; men att göra nägot af intet, det ligger icke i
menniskohand. Man måste värdera betänkandets vackra
poetiska form, sällsynt i våra offentliga akter; men estetiken
har ej blott till uppgift att förgylla ytan, hon måste äfven
genomtränga sitt ämne, så att det blir som guld alltigenom,
ty sanningen är hennes förnämsta uppgift. Hvad som icke
är sannt blir icke heller skönt, utan endast litet bladguld,
som, lagdt öfver remnorna, smeker ögat men förvillar tanken
och känslan.

En för forskningens frihet betänklig sats innefattas i
utskottets yttrande, att det gudomliga ordet sjelft icke är
möjligt af utveckling annat än den menskliga uppfattningen
deraf. De heliga skrifterna, uppsatta af profeter, evangelister
och apostlar, kunna väl icke gerna anses för annat än den
menskliga uppfattningen af det gudomliga ordet; men om
det äfven vore det omedelbart gudomliga sjelft, så är det
väl i hög grad stridande mot begreppet om det gudomliga
att påstå, att detta icke är mäktigt af utveckling.
»Bokstafven dödar, men anden gör lefvande», men allt lefvande
är rörligt, framåtskridande, stadt i en evig utveckling. Deraf
den föränderlighet som genomgår hela skapelsen och som
gör, att vi i jordens innandömen finna lemningarna af en
skapelse som varit, men icke mer är. Det gamla har lemnat
rum för ett nytt, som äfven i sin ordning skall bli gammalt.
Men allt som kommer i stället är en ny utveckling af det
gudomliga, skönare och härligare än det som varit har.
Utskottet hade säkerligen icke gjort sig skyldigt till det nu
anmärkta påståendet, om det, i stället för att blott glänta
på sanningens dörr, slagit upp den på vid gafvel, om det
mera tänkt på den gudomliga rättvisan än på den kungl,
propositionen. Det har visserligen tänkt på båda och sökt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ss/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free