- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden /
157

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I RELIGJONSFEIHläTSFRÄGAN.

157

jemka mellan dem; men att pl en gäng blicka in i ljuset
och mörkret, det är omöjligt.

Man berömmer utskottet för att det från domkapitlen
till justitiekansleren öfverflyttat rättigheten att bestämma om
åtal, en förordning som dock föga kan betyda så länge
presterskapet genom sin makt inom representationen är af
sådan vigt för regeringen. Icke skall hon öfvergifva sina
bästa vänner för någonting så obetydligt som en individs
menlösa tro, och hvad betyda väl för öfrigt sympatier eller
antipatier i en tid der man endast stöter på intressen I

Lika litet som regeringens gillar jag utskottets förslag,,
eller något som hvilar på blott half rättvisa. Half rättvisa
är half orättvisa. Jag ansluter mig då närmare till herr
Rosenqvists förslag, ty detta uppfattar något närmare
betydelsen af dessa Kristi ord: »Der två eller tre äro församlade
i mitt namn, der är jag midt ibland dem.» Se der den
enda grunden för den rätta evangeliska kyrkan; men hvem
bygger på denna grund? Regeringen känner den ej;
statskyrkan känner, men erkänner den icke. Eller huru hafva
dessa härliga Kristi ord kunnat ljuda genom så många sekel
och ljuda förgäfves? Kan man tänka sig något mer
upplyftande, rörande och tillfredsställande både för tankens frihet
och samvetets frid än dessa ord, hvaruti, liksom i en
gemensam spegelbild, Guds vishet sammansmälter med hans
oändliga godhet och kärlek? Men de hafva återstudsat, dessa
ord, från katedralens murade stenmassor, hvilka sträckt sina
tornspiror liksom armar mot skyn, snarare för att skjuta
himlen ifrån sig än draga den ned till sig, till den jord
hvars skydd, uppbyggelse och tröst kyrkan alltid borde vara,
men sällan, om någonsin varit,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:31:29 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ss/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free