Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
TAL OCH RIKSDAGS ANFÖRANDEN.
Om vissa helgdagars förflyttande till söndagar.
/
(Den 20 april.)
Om tiden icke vore så långt framskriden på qvällen,
skulle jag verkligen hafva god lust att underkasta åtskilliga
här fälda yttranden en närmare kritik. Jag vet nogsamt, att
föråldrade seder i allmänhet hafva svårt att maka åt sig,
men jag tror att i detta fall det nästan är värst i vårt land.
Englands puritaner — med hvilka i gudsfruktan de mest
gudfruktige hos oss väl knappt kunna jemföras — Englands
puritaner, som för två hundra år sedan lemnade sitt
fädernesland och på andra sidan Atlanten uppsökte sig en fristad
undan de religiösa förföljelserna, uppträdde redan den tiden
emot dessa extra helgdagar, hvilka vår kyrka ännu har qvar.
Tolkande bibeln efter bokstafven, funno de der ej stöd för
dem, utan sågo i dem ingenting annat än papistiska funder.
England sjelft har sedermera afskaffat flere af dessa extra
högtidsdagar, hvarpå vi så envist hålla. England är dock
ett rikt land: det kan smycka sig med Australiens guld och
Indiens perlor; men det anser sig dock icke hafva råd att
uppoffra den arbetstid som går förlorad genom de der hög
tidsdagarnas vederbörliga firande. Sverige deremot, med sina
långa vinteraftnar och korta arbetsdagar, har råd dertill. Men
hafva vi då rättighet att klaga öfver fattigdom?
Det kan väl dock icke förnekas, att ju genom dessa
helgdagar arbetet går förlustigt många dagar. Jag minnes
ännu från min ungdom, huru Stockholms handlande och
handtverkare motsågo de långa högtiderna med oro och
bekymmer.
Detta bekymmer- delades visserligen icke af
bodbetjenin-gen och sådana arbetare som erhöllo sin fasta års- eller
veckolön och dertill hade fri kost vid husbondens bord;
men sedan de började arbeta på beting och styck och sjelfva
fingo bestå sig sin kost, då blef det också klagan och
bekymmer på deras sida, och då hände det lätt att deras kost
på helgdagarna blef liten eller ingen, och andakten blef
måltiden lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
