- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
53

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T RED,IK AKTEN.

53

från morgon till qväll, så det var en lust och glädje deråt;
men nu — nu duger inte det mer — nu är det
vatten-drickningen som lefver och regnerar — en riktig ny
syndaflod, som vi fått oss på halsen. Hade någon sagt i min
ungdom att den tid skulle komma då man tappade vatten
på buteljer och hartsade dem precis som man gör med vin,
så hade jag skrattat honom midt i fysionomien. Förr skulle
jag trott att månen kunde bli fyrkantig som en bostonlåda.
— Ar det inte rysligt att menniskor, hvar morgon innan
de fått kläderna på sej, ska hoppa på hufvudet ner i
vatt-karen och sprattla i dem hela dagarna, liksom grodorna i
ett dike, under det läpparna hänga vid karafinerna. —
Råka nu de der vattenmenniskorna hvarandra på gatan, så
heter det blott: hur många glas vatten har du druckit,
bror söta? Hur många glas, kusin lilla? Tjugu, tretti, fyrti
—: — jag blir arg när jag tänker derpå. Det är ju att
rakt förstöra den arma menniskokroppen — den ska ju
slutligen bli skör och genomskinlig som en söndertvättad
gotlandströja — och hur ska själen kunna trifvas i ett sådant
evinnerligt duskväder! Vill man då förvandla jorden till
en fisksump och menniskorna till abborrar, liksom de inte
voro svåra nog att fjälla förut! — Jag mins ganska väl
när det var så rasande helsosamt att äta senap — då fanns
det ingenting annat som dugde än senapen — man skulle
få långt lif, hette det, om man bara åt senap — och åt
gjorde man med besked. Hvart man vände sig var det ett
grinande och ett mumsande, så att menniskorna voro gula i
munnen som de gamla åkarhästarna. — Men det dröjde
inte länge förrän det var putsveg med den saken, och så
går det väl en vacker dag med vattendrickandet äfven —•
lycksam resa! (Dricker.) Ah — nu är det lika ledsamt igen.
(Ställer kaffekoppen ifrån sig och gäspar högt.) Nu tror jag
man lägger sej och tar något gammalt på sej.

Kuplett.
Hvad lilla middagslurn är god
Uppå en liten Uddevalla!
Stark blir vår kropp och själ’n får mod
Och uppspädd blir den onda blod,
Falleralla, falleralla!

Hvad den är god! Hvad den är god!

Trallerallalla, hvad den är god!

Hvad den är god! (Närmar sig ena sidodörren.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free