- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
136

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

EN TRAPPA UPP OCH Pa NEDRE huTTEN.

adolf. Jag närde i djupet
af mitt hjerta, jag vet inte
hvilket dåraktigt hopp som
utgjorde mitt lifs sällhet.

adolf. Men jag måste
förjaga alla drömbilder.
annett. Han har rätt.
Emelie (något harmfullt). Tig
då! . . . Du gör honom
förtviflad.

adolf. Jag inser nog, att
jag måste säga ett evigt farväl.

emelie (föiråder sig). Hvilken
olycka, att min fa"r skall vara
så rik!

adolf (med glädje). Hvad
hör jag?

kravel (utanför). Emelie!
Emelie!

Emelie. Hvad är det?

kattklo. Jag skall
öfverhopa dig med smycken och
grannlåt.

katharina (försvarar sig och
går återigen öfver till venster).
Den der gamle narrn!

kattklo. Hon är bra söt,
när hon sätter sin lilla min
på sig. (Han vill taga henne
och förföljer henne rundt om

katharina. Det finns en,
som heter Noach; han har
goda knytnäfvar.

kattklo. Det rör mig inte.

katharina. Om han träffade
herrn här, skulle han säkert
slå armar och ben af honom.

noach (utanför). Katharina!
Katharina!

I

kattklo (förskräckt). Hvem
är det som ropar!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free