Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDIiA AKTEN.
151
noach (håller ännu madrassen
och kudden). Hvad dä ? Det
är ju redan förklaradt: »Du
skall inte längre vara min
son; men jag skall alltid vara
din. far.» Det är ju klart som
dagen, det. (Han tar ett par
1 Mg-)
adolf (hejdar honom åter).
Skulle det vara möjligt? Jag
är då inte Wadds son ?
noach (vill gå). Du kan inte
vara hans son, då du är en
annans.
adolf. Men hvarför dölja •
det för mig?
noach. Han har alltid dolt
det för mig, den lufvern; men
nyss, då vreden och toddyn
upptinat honom, gaf han sitt
hjerta luft. (Han går att
lägga madrassen och. kudden på
sängen.)
adolf. Och hvem har då
anförtrott mig i hans vård?
noach (sätter sig på sängen).
Ah! Det är lika inveckladt
som en härfva garn. (Han
börjar som han skulle göra en
lång berättelse.) På den tiden,
då min syster Charlotte Malt
gödde gäss i Malmö för att
skicka rökta gåshalfvor till ’
Stockholm . . . det var det
skönaste man kunde smaka.
adolf. Nå väl?
noach (stammar). Ja, det
var du, så vida inte . . . ty, ser
du . . . (Han somnar.)
adolf. För Guds skull,
Noach, berätta vidare. (Rör
. vid honom ) Han sofver. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
