Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t hk dje akten.
219
Elfte scenen.
DE FÖRRE. KRAVEL, stödd
mot EMELIE. ANNETT följer
efter, bärande askar. FREDRIK
bär kontorsböcker. De inträda
långsamt från höger.
kattklo. Herr
kommerseråd!
kravel (förvånad öfver hans
drägt). Hvad ser jag? — Hvad
betyder det?
kattklo (bemödar sig att
skratta). Ja, ja . .. ni ser, jag
bedrog er inte . . . det är min
skälm till brorson, som man
säger i komedien! (Han visar
på Adolf.
kravel (förvånad). Er
brorson! Den der unge mannen?
emelie. Herr Adolf?
kattklo. Jag väntade just
på honom, jag väntade honom
bestämdt.
(Nn synes en trappa upp
Noach, portvakten, de båda
bärarne — betjenterua bärande
knyten, gamla stolar, tältsängar,
kärl, en gryta, den man sätter
på kaminen som en vas, etc.
Noach bär på hufvudet en
madrass; Kristoffer slutar tåget,
gående stolt med en stekpanna
på axeln och har i handen ett
ljus, det han bär i veken.)
kravel (till Adolf). Jag
lyckönskar er, min herre, till
denna lyckliga förändring. (Ser
i på Wadd.) Jag förmodar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
