Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kö Esta akten.
243
ë-1
fru kastanie (infallande). Brast han.
blackstadius (sittande på golfvet). Alldeles, alldeles ja.
(Pensionärerna skratta.)
fru kastanie. Står inte vetenskapen på bättre fötter än
magistern, så måste det vara rätt klent dermed.
(.Pensionärerna sätta sig kring det större bordet.)
blackstadius {stiger upp). Jag ber allra ödmjukast om
förlåtelse — jag måtte väl inte ha fallit frun olägligt?
fru kastanie. Nej, var så god och fall så mycket
magistern vill, så länge mattorna äro af åtminstone. Hör
på, vill magistern göra mig en liten tjenst?
blackstadius. Alldeles ja! (Fattar hennes hand.) Frun
känner ju min ömma låga; jag blir mager som en läderlapp
utaf pur kärlek.
fru kastanie. Så’na galenskaper! Jag har ju sagt tusende
gånger, att det är bara spektakel. — Hvad skulle det bli
af? Magistern är ju öfver femtio år gammal och kan med
möda försörja sig sjelf.
blackstadius. Alldeles ja — femtio år; men frun är
icke heller någon dufunge — ingalunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
