- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
253

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra akten.

253

lisett (afsides). Han kommer närmare — det kokar
i mitt bröst som i en kastrull. (Drar floret för ansigtet.)
En sjöman! — Han har säkert förklädt sig. (Högt.) Är
det ni?

sjömannen. Ja, det är jag —
lisett. Hur står det till?

sjömannen. Åh jo, det går för fördevind, som man
säger. (Afsides.) Det var en babian att vara svart.

’ lisett (afsides). Han funderar visst på att säga mig
någon artighet. (Högt.) Ni har då fått biljetten?
sjömannen (förvånad). Biljetten?
lisett. Ni vill då verkligen gifta er?
sjömannen. Gifta mej? — Ska jag gifta mej?
lisett. Ni har ju annonserat i Dagbladet?
sjömannen. Ja, visst har jag annonserat!
lisett. Att ni vill ha er en hustru?
sjömannen. Nej fan! Jag ville köpa mej en
blank-lädershatt.

lisett (förskräckt). Är ni inte landtbo?
sjömannen. Åh, gå nu för — jag en landtkrabba! Jag
är matros på Preciösa, mamsell lilla!

lisett (skriker). Ah — — (Springer ut.)
sjömannen. Stopp, maskin! — Den prisen måste jag
lägga vantarne på! (Springer efter Lisett, men mött,r i
detsamma Blackstadius, hvilken han drager fram på scenen.) Se
så, min sköna, hvad flagg för hon?

blackstadius (skriker). Hjelp! —- Jag är plundrad! Jag
är mördad!

sjömannen (stöter honom ifrån sig). Töcken skråpuk jag
fick tag i! (Springer ut.)

Femte scenen.

BLÄCKSTAD1US (allena, klädd i gammalmodig kapprock med
flere små kragar).

Aj, aj! Mina leder ä’ krossade — han hade fingrar
som båtshakar, den vargen 1 Alldeles ja — uff. Det är
bra olyckligt, att när jag blir förskräckt, är jag som jag
vore rädd; •— men det ligger inte i min natur annars —
ingalunda — ty när jag väl får besinna mej och när jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free