- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
254

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 mag i steB blackstadius.

blir retad, då är jag gruflig — ja, riktigt faslig. Och stark
är jag — mycket stark, ja det är jag visst, det —• jag är
som den värsta oxe. När jag var student i Lund och kom
i slagsmål, så sade de alltid: se der kommer Blackstadius,
den oxen! — Alldeles, alldeles. — Jag är ryslig att slåss,
jag är oförsigtig, jag ser ingenting, jag väjer ingenting —
jag slår ihjäl dem jag får tag i och dem jag inte får tag i
-— kom hit bara — är det någon som har lust? Ad arma,
ad armal (Svänger armarne omkring sig.) Jag är riktigt

blodtörstig, jag sparkar, jag bits, jag stångas–jag slår

ihjäl generaler, amiraler, linealer, käringar och torndyflar
och mej sjelf på köpet — alldeles — burr! (.Hoppar till
förskräckt.) Hvad var det! — Jag tyckte det var någon som
lurade på mej I — Jag är så nervsvag, men det rår jag
inte för — det har jag varit ända se’n jag hade messlingen
och var på mitt fjerde år. Jag känner mig riktigt illamående

— det är som om jag hade konvulsioner i knävecken —
hå-hå, ja-ja! — Här har jag nu sprungit hela aftonen, så
jag har blifvit lika lam som Vulcanus; men min Venus med
Halmstadlaxen har jag inte ännu träffat. Hvar jag kommer
hör jag inte annat än hostningar och nysningar och så fullt
med qvinnfolk se’n — alldeles ja. — Bara det är frågan om
att få sej en man, så regnar det qvinnfolk ner från månen.

— Hvar kan hon hålla till, min sötunge till fästmö? Hon
springer väl efter den der enslingen, så att benen flyga
som vingarna på en väderqvarn — alldeles ja. — Fru
pensionärskan — vacker lärmästarinna, ha-ha-ha! Jag tycker
så långnäst hon skall bli, när hon i enslingen upptäcker
min fysionomi. [Tre hostningar höras.) Tyst, se der ha vi
käringen 1 (Hostar tre gånger.) Nej, men se bara hvad
fruntimmershattar under lyktorna der borta! Man skulle kunna
så en hel linåker dermed. Jag tycker väl det kunde bli
någon öfrig åt mej — alldeles ja! (Springer ut.)

Sjette scenen.

FRU KASTANIE d. ä. (allena).

Jag tyckte det var någon som svarade. — Min kära
ensling låter bra länge vänta på sej. Nå, den väntar aldrig
för länge som väntar på något godt. — Jag känner mej så
besynnerligt stämd — det är någonting högtidligt som fore-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free