- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
261

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a ni) ka akten.

261

kunnat få tag i det här. — Kanske han brutit opp biljetten

— en annan gång ska jag veta att ta mej till vara och
sjelf bestyra om mina angelägenheter — men ännu är väl
inte allt hopp förloradt.

Nionde scenen.

FRU KASTANIE d. ä. ÖRNEGREN.

örnegren (aliena). Ännu har jag ej råkat henne — se
der ett fruntimmer — jag undrar om inte —

fru kastanie (afsides). Aha, der en karl igen — det
måste vara han — han ser spionerande ut — jag måste ge
tecken. (Hostar tre gånger).

örnegren (afsides). Åh, det var sant det — hon som
skulle hosta, hon med hvita violen — jag hade så när glömt
det — den der kandidaten måste jag genast afskräcka.

fru kastanie (afsides). Riktigt ja — nå, Gud vare lof!
(Närmar sig Örnegren.) Enslingen — är det icke så?
örnegren. Jo, Fnslingen, till er tjenst.
fru kastanie. Ack, min herre, om ni kunde föreställa
er hvad detta steg kostat på’mej!

örnegren. . Fruntimret har då haft lång väg att gå?
fru kastanie. Men det uppriktiga, det sensibla i er
annons rörde mej på det högsta — min herre har då haft
många lidanden?

örnegren. Ja, oräkneliga! Jag måste säga er allt!
fru kastanie. Ja, gör det — tro mej, ett mera
deltagande hjerta kan ni aldrig finna; att trösta er, se der det
enda målet för mina bemödanden här i lifvet!

örnegren. Ack, hvad ni måtte ha för ett hjerta! —
Jag är den olyckligaste menniska på jorden. — Det ges
stunder, många stunder, då jag är utom mej, då ingen kan
styra mej — jag är som jag vore vansinnig, då slår jag
sönder allt som omger mej.

fru kastanie (afsides). Så mycket bättre — man stänger
då in honom, och så länge lås och riglar finnas så — (högt)
men skulle inte en mild hand, ett försonande hjerta kunna
skingra de dystra skuggorna?

örnegren. Omöjligt — min förra hustru var en engel

— och ändå tog jag lifvet af henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:30:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/tea/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free