- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
334

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

I. ÅK AKKA’.

Andra tablån.

Ett mindre studentrum med dörr på fonden — en
gammalmodig kakelugn derinvid, hvarpå stå tvänne släckta ljus och på
hvars spjell en fiol hänger — en sidodörr till venster — en
säng och en bokhylla samt läkaretabeller på väggarna — det
är mörkt.

Fjerde scenen.

rudorf (inkommande, något drucken). De fördömda tränga
trätrapporna I — Hur tusan kunde jag ta vilse och gå in i
städerskans rum! — Gumman låg i själtåget, dottern grät,
Hillman stod bredvid och såg gudsnådlig ut som vanligt —
jag tål inte folk som lipar för det allra minsta — — hvar
kan elddonet vara? Aha, på kakelugnen — (trefvar sig fram
till kakelugnen) —■ jag kan aldrig med de der fosforelddonen
—• det gamla stålet med sin flinta, det låg något
storartadt deri — när det gnistrar i mörkret, tycker jag det
är skönt — — jag ville vara en natt uti Indien för att
se tigrarnes ögon lysa mellan mandelträden som flammande
guld. (Tänder på ljusen, nedtager fiolen och stämmer den, i
det han träder närmare på scenen.) Det här är åtminstone en
kamrat, som harmonierar — och spelar man falskt så —
(slår sig för pannan) fördömda otur! (Spelar ett par takter i
adagio af någon klassisk kompositör.) Nej, det är med den
der klassiska musiken som med de der beprisade gamla
sederna — man somnar deraf — — att beständigt ha för
ögonen den der evinnerligt mjölkhvita dygden har precis
samma verkan som att en klar vinterdag länge stå och se
på snöbetäckta fält — man blir blind och ögonen värka
— — nej, lite moln skadar aldrig — lif i spelet måste det
vara! (Spelar melodien till afgmndsatidartias kör i Robert.) —
Jag har väl tusen gånger förut handterat korten, så att
sjelfva Olivo skulle afundats mig min konst — och nu
låta slå mig på fingrarna af en så’n der fuskare som von
Döhlen. — Men vänta bara — en annan gång skall jag
drilla försvarligare! (Närmar sig kakelugnen, drillande på fiolen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free