- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
359

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tkkdjk artkn.

Hillman ser ut som han fått hela serafimerlasarettet uti sig.
Han är jaloux både på Lovander och von Döhlen, men mig
misstänker han inte mer. Det blir således inte jag som
förorsakar jordbäfningen. Min käre Hillman, det har ännu
ej funnits någon filosof så stark, som inte kärleken kastat
öfver ända. Början är god; jag undrar bara hur slutet
skall bli.

sjette gästen. Stor misère — nå, ändtligen tog jag
mig ett spel.

v. döhlen (till Hillman). Du är inte i afton vid bon
coürage, bror! Du måste dricka med mig. (Klingar med honom.)
Jag förstår mig inte ännu rätt på er stockholmspunsch, men
jag hoppas vi ska bli goda vänner med tiden.

hillman. Nå, hvad tycker du om Stockholms
fruntimmer då?

v. döhlen. Åh, de äro mycket lättare att förstå sig på.
Vi ha några trefliga flickor här, som påstås bli rika med
tiden; men om man också hade en tub så stark, att man
dermed kunde se rakt igenom den. sköna in i söta fars byrå,
så har ju pappa i alla fall en helsa, som trotsar alla
läkarekonstens bemödanden. Nej, tacka vet jag dig, bror Hillman,
du har förstått att spela i ruter, du, fast du är mörk i synen
som spader knekt.

hillman. Ja, jag har gjort en oerhörd lycka,
v. döhlen. Jag har glömt att fråga, hur du finner dig
som läkare ? i»

hillman. Läkarekallet har sina härliga ögonblick. Då
man lyckats att åter sammanfoga den sönderfallande naturen,
att upplösa dödens välde i samma stund det synes
oemotståndligt, hvilken belöning för bemödandet, hvilken njutning
för hjertat! . . . Men det ges andra stunder, då man äfven
vill rädda och tror sig möjligen ha kunnat det, om man inte
förut så flyktigt genomströfvat naturens och vetenskapernas
rike. Då gnager uraktlåtenheten deraf på samvetet, och när
man dertill måste ljuga ett lugn som man icke eger, då är
det förfärligt.

schalen (som närmat sig dem). Hör du, Hillman, du
har glömt att presentera mig för din fästmö; jag önskade så
gerna dansa med henne.

hillman. Kom, så skall det genast ske. (För Schalen
till fru Möllner, der äfven Hildegard är.) Min ungdomsvän
Schalén begär att få dansa med dig, Hildegard!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free