Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje akten.
36!)
rudorf (äfven i fonddörren, nyper Lovander i armen). Tyst,
Lovänder I (Leder honom med sig till ena sidorummet, hvarifrån
de båda lyssna till samtalet.)
hillman. Hildegard! Min fasta föresats är, att icke längre
vara ett màl för dina tanklösa vänners eller väninnors åtlöje
eller medlidande, som sårar ännu mer. Dock vill jag icke
förebrå dig någonting. Du var blott ett barn, när vi
för-lofvades. En flicka borde aldrig för tidigt gifta eller
för-lofva sig. Hvarför innestänga den vackra fjärilen, innan han
ännu fått njuta sig mätt af de blommor, som försköna lifvets
korta vår. Hvarför binda den sorgfria, barndomsglada flickan
med pligternas bänd, innan hon ännu känner pligternas
betydelse! Ack, Hildegard! Jag har likväl mycket att tacka
dig för. Att mina ynglingaår förflutit, utan att gripas af
de många förvillelser, som möta och ofta besegra ynglingen,
derför har jag att tacka dig, ty din bild var min
skyddsgudinna. Att det nu varit mig möjligt att i tid tillintetgöra
fröen till en ånger, som annars kommit för sent för oss
båda — äfven för detta har jag att tacka dig; och derför,
Hildegard, blir Hillman för dig icke mer en älskare, en
make — — men alltid en vän, som skall glädjas när du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
