- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
369

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tredje akten.

369

tjusande, och vore hon fri, vågade jag bums en storm,
om jag också skulle sätta mig i spetsen för hela min
sqvadron. Men jag visste ju, att hon var Hillmans fästmö,
att hon var den förträfflige mannens utkorade brud. Man
kan väl inte tro mig om ett skurkstreck heller, för tusan
djeflar.

en vaktmästare (inträdande). Fru kommerserådinnan
har frågat efter herr löjtnant von Döhlen.

v. döhlen. Kom, bror, vi måste genast skynda ut och
ställa allt till rätta igen. (Går med Schalén.)

Femte scenen.

RUDORF (inkommande allena).

Victoria! Att den väntade katastrofen så fort skulle
komma, anade jag inte; men den kom — jag har med
mästarhand gripit den om halsen — och nu vrider den sig
mellan mina händer med en flugas vanmakt. — Att den
goda mamma med begärlighet skulle omfatta mitt förslag,
var klart, ty hellre skulle hon se hela sitt hus gå upp i
lågor än låta sin dotter lida denna skymf; men att flickan
lika hastigt kunde nappa på kroken, trodde jag ändå inte.
— Afgudade koketteri, hvad du väl förtjenar de många
altaren, man upprest till din dyrkan! — Lovander, den
narren, kom och störde mig, när jag som bäst höll på med
min hjertnupna kärleksförklaring i mammas kabinett. —
Mor och dotter sågo något förvånade ut att börja med,
men det ger sig nog — de syntes tacksamma för den
ifver, hvarmed jag antog mig deras sak. En oförklarlig oro
jagade mig ut igen, ty det föreföll mig alltid, som hade

Hillman kommit tillbaka.–Nej, hafi återkommer inte,

jag känner honom, jag. Stackars Hillman! Det gör mig ändå
ondt om honom — — men rädde sig den som kan — jag
har inte råd att vara ädelmodig. Det kan gå an att vara
det, när man simmar i öfverflöd; men när man har
gäldstugan till höger och venster och i fonden kanske
schavotten — då måste muren ramla eller hjernan sprängas
deremot. (Vill skynda ut.)

Teaterstycken. I. 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free