- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
386

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

läkaren.

Ja, som en slaf jag här arbetar,
För hela socknen är jag tolk o. s. v.

(Vid slutet af arian höres en kanonsalut från sjön.)

d. ä. bonden. Aj, jäsiken, kommer inte der en
kron-slup, så granner, så det var riktigt ovåligt.

klockaren. Och jag, som glömt nådi’ barons befallning,
att saluten skall besvaras! Skynda er, go’ vänner! (Skyndar
till stranden, åtföljd af bondfolket, som försvinner utefter stranden.
— Från. sjön höres af blåsinstrument exeqveras samma melodi
som börjar första akten. En kronoslup, med flere passagerare
ombord och rodd af kronans matroser, passerar fonden från
venster och försvinner utåt höger, jemte bondfolket, som utefter
stranden följt densamma.)

rudorf (spritter upp ur sin dvala). Hvad är det? Dessa
välbekanta toner, som jag en gång hört så ofta! (Rusar upp,
qvarlemnande fiolen på sätet.) Finns det då ingen vrå på
jorden, som fredar mig för mina minnen! Ingen graf
så djup, som döljer dem för migl Bort, bort härifrån!
(Störtar ut.)

Sjette scenen.

HILLMAN (med en utländsk orden i knapphålet, åtföljd af
flere herrar från Karlskrona, hvilka, genast aflägsna sig).

Då man efter en längre tids skilsmessa återvändt till
fäderneslandet och återser kända ställen, är det som hade
man någon dyrbar hemlighet att förtro dem, något som man
icke vill att verlden skall veta. — När jag sist stod på
denna strand, hade hösten plundrat dessa nejder, men mitt
inre öfverensstämde så väl dermed, ty äfven der hade sköna
förhoppningar dött ut. Nu är naturen i sin fulla utveckling
och prakt, och hela min själ genomströmmas deraf. — Goda
Maria! När jag här tog afsked af dig och sade, att jag inte
på många år skulle återkomma, då for en dödlig blekhet
öfver de milda dragen; men jag uppfattade inte då
betydelsen deraf, ty när man sjelf lider djupt, tror man inte
det finns någon mer olycklig än en sjelf. Då brefvet från
hennes far träffade mig i södra Tyskland och han deruti
tillbjöd mig sin dotters hand, emedan han ansåg hela hennes
själs lugn och framtida lycka bero deraf, hvarför öppnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free