- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
387

(1889-1892) Author: August Blanche With: Georg Pauli, Vicke Andrén, Nils Kreuger, Alf Wallander, Bruno Liljefors
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fj krde akten.

387

då först mina ögon? Bar inte redan långt förut hvarje
föreställning om qvinlig oskuld och renhet dina anletsdrag,
Maria, och ditt namn? Och ändå ville jag hellre förtäras
af en ovärdig sorg, än hoppas på en lycka, som likväl
var mig så näral Sådan är menniskan. Blödande smeker
hon törntaggen och låter tanklöst blommans blad falla och
förgås.

Sjunde scenen.

HILLMAN. RUDORF.

rudorf (inkommer från motsatt sida). Det måtte vara här
nå’nstans jag lemnade qvar min fiol. (Blir varse Hillman.)
Hillmani (Ömsesidig stor ofveiraskning.)

hillman (efter någon stunds tystnad). Du, Rudorfl •—• —
rudorf. Nej, min vålnad blott, men lika förskräcklig
som jag sjelf var en gång. —- Det fattas bara denna länk i
kedjan, för att göra eländet fullkomligt och straffets boja
tillräckligt tungl — I nära tvänne års tid har jag af
själs-och kroppslidanden dignat vid landsvägarna; men för den
dignande hade träden ingen skugga, blomman intet doft,
källan ingen svalkande åder. Lågorna från min lefnads
ruiner flammade utan återhåll öfver min hjessa, och de
glödande kolen af den förbrända tomten — se der den
bädd på hvilken jag hvilat. — Mången gång har jag stått
vid den brusande forsen och frossat vid blotta tanken derpå
att kunna slukas af dess öppnade svalg; men den kraftlöse
hade inte en gång kraft att dö, ty då stod alltid vid hans
sida din bild, Hillman, och tillbakahöll den olycklige från
hans enda återstående lycka. — Hade jag i din blick
kunnat upptäcka en enda skymt af tillfredsstäld hämd, vid
Gud, jag hade inte då lefvat än. Det var det milda, det
försonligt förebrående i din blick som beröfvade mig allt
mod och ugpfylde min själ med ny fasa. — Sådan måtte
den fasa vara beskaffad, som himmelen injagar hos afgrunden
— sådana de vapen, hvarmed mörkrets vapen slås nedl —
Detta den senare afdelningen af min lefnadshistoria. — Den
förra, den känner du. Allt kan sammanfattas i tvänne ord:
jag var en bof — jag är en tiggare.

hillman. Rudorf, det sväfvar ingen god ängel öfver
sjelfmördarens graf; men vid den ångerfulles läger vaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 11:14:34 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanchesam/tea/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free