- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 1 /
407

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

första akten.

407

cn morbror som älskar henne; det är han som lofvat att
Mathilda ska bli min.

kummellund. Och denna söta, förträffliga morbror —
westerqvist. Heter Job Kurk.

kummellund. Ha-ha-ha, den hamnbusen! Jag kan skratta
mig till döds.

westerqvist. Har ni aldrig hört omtalas, att det
funnits personer, som utarmade och föraktade lemnat sitt
fädernesland, men sedan återkommit, efter att på främmande jord
ha förvärfvat millioner?

kummellund. Nå, än se’n då?

westerqvist. Job Kurk reste härifrån för femton år
sedan till Sydamerika och öppnade en liten handel i Rio
Janeiro; nu är han der den rikaste plantageegaren.

kummellund. Sagor att roa barn med, min herre.
westerqvist. Förklädd till fattig sjöman, träder han
öfver den rike svågerns tröskel, för att pröfva sin slägtings
hjerta. Han bortvisas. Att visa en fattig anförvandt på
dörren går ganska lätt för sig, men att visa en millionär
på dörren kommer alltid surt efter.
kummellund. Verkligen?

westerqvist. Jag har för honom omtalat allt. Han
hatar er, men han älskar sin systers afbild. När hon var
barn, sade den hederlige mannen, vaggade jag henne på mitt
knä och tjustes af hennes himmelska leende; hvarje strimma
deraf skall jag betala i guld.

kummellund (för sig). Skulle det kunna vara så? Nej,
det är inte möjligt.

westerqvist. Tror ni väl, herr stadsmajor, att om jag
inte varit säker på min sak, jag vågat föra ett sådant språk
inför er som jag nu gjort? Tror ni det är med karbasen i
hand en fattig skrifvare vågar fria till en rik mans dotter —
en rik man, som på köpet är stadsmajor och riddare?

(Man hör huller utom scenen samt Job och Thomas grälande
med hvarandra.)

kummellund. Hvad är det för oväsen derute?
westerqvist. Hvad är det för oväsen? Jo, det är
stadsmajorens drängar, som hålla på att kasta hundra tunnor
guld utför trapporna.

job (klädd i sämre sjömanskläder, knuffar i dörren Thomas,
så att denne faller baklänges). Ligg der och kafva i trapporna.
Jag ska lära rospiggar att stryka flagg för vestindiefarare!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:30:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/tea/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free