Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖltHTA AKTKN.
7
mats. Hvar träffade du nalle, far?
Peter. Jag kom på vägen vid Kolarnäset, då jag
varskodde nalle, som kom på två ben emot mej och brummade,
må I tro, som danska fogden, när han kräfver ut skatterna;
men, sen I, då satte jag piken emot honom och rände den
genom kroppen, så han damp till jorden som en gråsten —
— och så flådde jag honom, och huden ska mor ha med
sej, må I tro, i julottan i morgon.
mats. Predikar prestfar sjelf i julottan i morgon?
Peter. Jo, gör han så, och predika kan han — och
latin kan han — och när han talar latin, så se folkets ögon
ut som daggdroppar, och när han ska till och messa, så har
han en röst så hisklig, att det skräller i kyrkmurarna —
d’ä’ visst och sannt, det.
Andra scenen.
DE FÖRRE. SVEN ULFSSON (bärande på sitt spjut
en dansk soldatrustning).
Sven. Gudsfred på julafton (skakar Peters hand), grannas
Peteri
peter. Se, så’n tingest du har på piken, Sven.
sven. D’ä’ skinnet af ett grannt djur, men det djuret
bölar inte mer, ser du.
mats. Hvar träffade du det, fader Sven?
sven. Hos Jan Pehrsson på Ornäs — jag kom dit, och
der var en hel hop danska knektar, som lassade på allt
hvad Jan Pehrsson skrapt ihop till helgen. — Nu fanns
inte skapande grand till dragare, för si fogden hade förut
tagit dem •— — men si då spände de Jan Pehrssons gamla
hustru för lasset och tvang henne med hugg och slag att
dra det, ser du. (Dalkarlarne hoppande till och svängande
armarna under högljudt mummel.) Si då kom jag — yxa
hade jag med mej, för si jag skulle qvista af liksom några
julgranar. — När jag då varskodde hur knektarna pinte
gammelmor, som qvidde så det skar i själen som ett
tve-eggande svärd — —
peter. Det må du visst säga, Sven.
dalkarlarne (trångande sig kring Sven, skakande sina
yxor). Jäkeln annaggal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
