Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
T.NÖKI.BRKKT OfJH HANS DALKARLAR.
abii.gard. Det är mig obekant; — ännu fanns inte
något förtroende mellan far och son.
Ingrid. Han vet då inte, att du fört detta bref från
Engelbrekt till oss?
abilgard. Nej.
Ingrid. Inte heller, att hans son befinner sig i
Engelbrekts boning?
abilgard. Nej.
Ingrid. Om han kände det?
abilgard. Hans ömhet skulle inte ökas derigenom.
Ingrid. Det är naturligt. Om Engelbrekt lyckades i
sitt uppdrag vid danska hofvet, blefve höfdingen öfver Dalarne,
Jösse Eriksson, din egen far, den förste som konungens hämd
drabbade.
abilgard. Jag vet det.
ingrid. Och likväl—
abilgard. Min far hatar svenskarne — våra fäder hafva
stupat för deras svärd. Jag skall ärfva hans namn och hans
vapensköld — hans hat kan och vill jag inte ärfva. Redan
från yngre år gladde jag mig åt de tre nordiska rikenas
förening. Jag hoppades så mycket deraf. Denna glädje och
detta hopp äro min förvärfvade egendom. Med blödande
hjerta skall jag skiljas från densamma. Min fars namn är
en förbannelse i dessa bygder. Om jag flyr denna hemska
skugga för att söka det ljus, som edra milda, landtliga
dygder sprida omkring sig, bör jag klandras derför? Bör jag
kanske hjelpa min far att sammanfläta det blodiga gissel,
han svänger öfver ett ädelt folk? — Jag har pligter som
son, men jag har också pligter som menniska.
ingrid. Och derför hålla vi alla så hjertligt af dig;
men det finns en lag, för hvilken många ädla känslor, många
glada förhoppningar dukat under — det är den hårda
nödvändighetens lag. Ingen vet när den stiftades, ingen kan
framvisa det pergament, hvarpå den står skrifven — men
den gäller med urminnes häfd och helgas af den dagliga
erfarenheten. — Yngling, glöm inte, att Ingeborg är
Engelbrekts barn och att du är sonen till hans värste fiende 1 ■—•
Sök ej uti det oerfarna, barndomsglada hjertat utså ett frö,
som endast kan gå upp i törnen. Du tänker som en ädel
man, jag vet det. (Lägger sin hand på Alrilgatds skuldra.)
Du skall äfven handla som sådan. (Går in i sidorummet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
