Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJERDE AKTEN.
59
Scenen förändras till elt rum i klostret med fond- och
sido-döirar. Elt mindre bord på ena sidan och en tarflig säng på
den andra. På bordet står en trearmad ljusstake. Ofvanför
hänger ett krucifix.
Sjunde scenen.
INGEBORG (häftigt och försbiickl inkommande från fonden).
INGRID (följande henne).
Ingrid. Mitt barn, hvarför blef du sà skrämd?
Ingeborg. Låt oss stänga dörren I (Skyndar till dörren
och läser igen den med omsorg, hvarefter hon skyndar till Ingrid.)
ingrid (leder Ingeborg till en stol). Din oro förskräcker
mig! (Böjer hennes hufvud mot sitt bröst.) Hvad har du väl
att frukta på detta ställe?
Ingeborg. Jag vet det inte, men allt här förefaller mig
så hemskt; allt som omger mig väcker min fruktan. Jag
hörde att några tiggarmunkar anländt till klostret och
skyndade ut för att ge dem almosor. När en af dem framräckte
sin hand, såg jag fästet af ett svärd blixtra fram under kåpan.
ingrid. En synvilla, mitt barnl Du tog radbandet
eller det heliga krucifixet för ett svärdfäste.
Ingeborg. Det är möjligt —- men — —
ingrid. Fyra af din fars tappraste krigare ligga ju här
i klostret att vaka för din säkerhet. Slå bort din fruktan
och låt oss endast njuta det korta återseendets glädje 1
ingeborg. Ack, om jag fått följa dig och min far!
Hvarför någonsin vara åtskilda!
ingrid (småleende). Den stackars dufvan, som rädes för
ett svärdfäste, skulle dö vid stridens buller. En hustru måste
följa sin man, och hon gör det af hela sitt hjerta, ty hon
följer ju sitt hela lif, men i farans stund, Ingeborg, får ingen
fruktan bo i hennes blick. En enda tår i hennes öga skulle
försvaga hans mod. Om också bergen föllo öfver honom,
så skall hon stå bredvid och le med honom. Men när han
återvänder i spetsen för sina segrande kämpar — att då få
falla till hans bröst och gråta ut af glädje att veta, att ingen
lager skymmer bort hans kärlek, hvilken rik ersättning för
hjertats oro! — Ja — med honom älskad och välsignad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
