Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ENGELBREKT OCH HANS DALKARL Alt.
takåsen på det, må I vetta! — Riksföreståndare låter så
släpigt, så tycka vi alla i gemen! — Kungen ä’ vi mer
vana vid, och vår kung ska du bli, om vi också ska till och
samla ihop virke till tronen din från alla biskopsstolar i
verlden!—Hejsan, gossar! (Lyfter på hatten och hutrar. De
flesta instämma i hurraropet.)
puke (ifrigt till Engelbrekt). Lyd folkets röst,
Engelbrekt! Jag och de mina tillhöra dig med lif och blod!
Engelbrekt (tankfull). Är folkets röst alltid Guds?
puke. Är då hans röst prelaternas? — Din krona skall
i ära och glans ej hafva sin like!
boson (höjande biskopsstafven). Hell riksföreståndaren
Karl Knutsson! (Några få hurra, men de flesta nedtysta under
starkt sorl hurraropen.)
engelbrekt. Vapenbröder! — En riksföreståndare är
väld. Uppfyller han sin pligt, stå vi honom bi som ärlige
svenske män. Gör han det ej, så är det inte svårare att
bryta itu en riksföreståndares staf än en konungs spira.
Hell den nyvalde riksföreståndaren I (Djup tystnad. Med
starkare stämma.) Är jag omgifven af vänner eller fiender?
(Drager svärdet och lyfter det mot höjden.) Lefve
riksföreståndaren Karl Knutsson!
alla (hänförda). Lefve riksföreståndaren!
engelbrekt (till Karl Knutsson). Och nu,
riksföreståndare, invig din nya värdighet med eröfringen af
Stockholms slott. Må detta bli din egen ära. Jag skyndar med
mina krigare till landsbygden för att intaga de få slott, som
utländingen ännu innehafves (Fattande Karl Knutssons och
Erik Pukes händer.) Ädlingar! Utföra vi något godt här i
lifvet, skall efterverlden med tacksamhet minnas våra namn;
men den skall beklaga eller le åt våra inre strider. (Till
Karl Knutsson, hvilken han för afsides.) Karl Knutsson! Om
vi aldrig mer träffas på jorden — ty i Guds hand ligga
menniskans dagar — då, då skall jag deruppe fordra
räkenskap af dig för det folk jag lemnat i din vård! (Till sina
krigare.) Och nu, framåt! (Går ut åt ena sidan med en del af
krigsfolket.)
knutsson (seende efter Engelbrekt, för sig). Han är en
gud! — Men i glansen af hans helgongloria försvinner
skenet af min krona! — Så får det icke vara! — (Högt
till sitt krigsfolk.) Till storm! (Drager svärdet.) Innan qvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
