Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelbrekt och hans dalkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE ifKTEN.
83
på sina kläder.) Det finns ju inga blodfläckar pä mina kläder!
(Ser på sina fingrar, rysande.) Sel — Hvarje finger en
eldslåga! (Gnuggar dem mot hvarandra.) Vill inte slockna!
(Slår sig med händerna för pannan.) Ah! — Mitt hufvud
brinner! — Jag är en brinnande fackla — det var lustigt
— se, hur jag fladdrar hit och dit för vinden! — Hör, hur
jag sprakar mot skyn! — (Med förtviflan.) Släck mig! Släck
mig! — Nåd! Nådl (Springer till klippan vid stranden och
skyndar uppför den.)
Trettonde scenen.
MÅNS BENGTSSON (på klippan). ABILGARD. SVEN
ULFSSON (båda med vapen och brinnande facklor, skyndande
efter Måns Bengtsson, jemte flere bönder).
abilgard (visar på klippan). Der på klippan!
alla. Gripen mördaren!
(Bengtsson, sträckande ut armarna åt båda sidor, skrattar
vildt och störtar sig utför klippan och ner i sjön.)
abilgard (som jemte Sven skyndat efter upp på klippan
och lyser ner med sin fackla). Se, der flyter hans hufvud
uppl Der — der krossas han mot klippspetsarna! — Han
har undflytt oss! Den största niding jorden ammat uppl
— Skall han äfven undfly din hämd, rättvise domare
deruppe! (Kastar sin fackla i sjön och stöder sig mot Sven
Ulfsson, hvilken leder ner honom från klippan. Ovädret
upphör, och morgonrodnaden börjar småningom uppstiga i fonden.)
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE. ENGELBREKT (förbunden, inbäres i en länstol
af bondfolk). INGRID. INGEBORG (båda på hvar
sida om honom i den djupaste förtviflan).
Melodram.
engelbrekt (med matt stämma). Ingen klagan! — Att
lefva lyckligt är mycket — att dö nöjd är mer —
evighetens port må öppnas af naturens hand eller sprängas af
mördarens stål.–Mitt folk har lärt känna sin kraft–
en gång känd, skall den aldrig svika fosterjorden — om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
