Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
pr0fblat5et eller frihetens lön1.
Sång N:o 2.
Mel. ur Lucie.
kör (utanför).
Folkets glada röster skalla,
Hör dem när de dig åkalla!
Här i detta Fåra valla
Dröje du till domedag!
(Under sången bugar sig Klipping oupphörligt framför
fönstret, trycker händerna mot bröstet och torkar sina ögon med
■näsduken.)’
kyparen (utanför efter sångens slut). Lefve den store
redaktören af Talgoxen! Godt nytt år! Helsan framför allt!
Hipp! Hurra! (Hurrarop.)
klipping. Jag måste tala till det goda folket. (Harklar,
för att klara strupen, och fattar ett glas vatten, hvarpå han
läppjar under talet.) Adla, storsinnade folk af det urgamla,
frejdade Fàrvalla! Jag har lemnat Stockholms stolta palats
och gyllene salar för att öfver era anspråkslösa bygder sprida
det ljus, den upplysning, hvartill ni redan äro mogne.
kyparen (imed flera utanför). Bravo 1 Bravo! Lefve
Talgoxen I
klipping. Lyckas det mig att efter de oerhördaste
ansträngningar meddela eder det ljus, hvartill. .. hvartill
ni-redan äro mogne (läppjar på glaset), då har jag ej för roskull
fördjupat mig i vetenskapens schakter, ej för roskull lemnat
Stockholms stolta palats och gyllene salar, för att öfver
edra anspråkslösa bygder sprida det ljus, den upplysning,
hvartill ni redan äro. . . (Afsides.) Nej fan, det blir för
mycket moget. Jag uttrycker mig kanske för lärdt. (Högt.)
Ädle, frisinnade Fårvallaboer! Från denna högtidliga stund
tillhör jag er för tid och evighet. . . Allt hvad jag hafver
gifver jag eder och fordrar af eder ingenting annat,’ än hvad
I sjelfva hafven . . . För era männer blir jag hädanefter en
bror, för era qvinnor en syst... ett ankare skulle jag säga . . .
en son för era ålderstigne, en far för era barn . . . jag kan
ej tala mer för tårar, utan ropar nästan med döende stämma:
(Med stark röst.) Lefve det uråldriga, fornnordiska Fårvalla!
Godt nytt år! (Samma kör repeteras. Hurrarop utanför,
hvarunder kransar inkastas genom fönstret, dem Klipping dels fångar
i flykten och dels upplager från golfvet, så alt han har famnen
full deraf.) — Huru skön är ej frihetens lön! Med dessa
kransar, dessa förstlingar af folkets tacksamhet, vill jag smycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
