- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Teaterstycken 2 /
434

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434 kböningsdagkn.

Teatern föreställer altanen kring hafven å Storkyrka tornet.
En messingslur slår lutad mol hafven.

Första scenen.

tornväktaren (uppkommande med en qvast). Jag får väl
lof att sopa och städa af lite, för det kommer mycket folk
hit opp på Storkyrkotornet att se på kröningen. — Vädra
behöfs inte, ty hur skralt det än kan vara för en stackars
tornväktare, frisk luft har han åtminstone till öfverlopps.
Skura, det har himmelen dragit försorg om under hela denna
välsignade sommar. Så får man då ihop en liten styfver åt
sig, Gud vare lof. Nå, nå, det är inte alla da’r
sötebröds-dagar! Ingen står Guds himmel så nära som tornväktarn,
och ändå finns det knappt någon som har så litet af Guds
gåfvor som han. Många Herrans år har jag haft den här
tjensten, och hela min egendom består bara i en gammal
psalmbok utan permar och en halfstopsbutelj utan hals —
jaja, det förstås, min hustru oberäknad, ty hon har, om inte
just så vackra permar, åtminstone en hals som förslår. Skulle
min gamla messingslur gå sönder, så kunde hon i nödfall
göra dess tjenst. Emellertid har det gått för sig, och ingen
kan säga annat än att man hållit sig uppe här i verlden.
Men ett släpigt lif är det — och ansvarsfullt se’n — —
för några fattiga skilling i dygnet skall jag vaka öfver
oräkneliga skatter, och glömmer jag att klämta när det brinner,
då — — ja, då måste en arm satan bums ge sig af från
himmelen för att trakteras med vatten och bröd nere på
jorden. — — Tacka vet jag tuppen deroppe 1 — Det går
ingen nöd på honom alls, och hvad gör han väl för nytta?
— Inte säger han ett enda ord, utan står der och vrider på
sig som en käring i kadriljen. Brinner det på norr, så står
han helt ogenerad med näbben mot söder, utan att han blir
det- minsta plockad för det. Ack, hvad jag gerna ville vara
i tuppens ställe 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:30:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/ts2/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free