Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18’i 4 —18-15.
45U
(En slöirc sal med fond- och sidodörrar.)
Första scenen.
gamla Året. Det är bra hårdt att man ska bli gammal,
fast man aldrig i tiden kan bli äldre än trehundrasextiofem
dagar, fem timmar och fyrtionio minuter. Ett vanligt
menniskobarn vid min ålder ligger helt beskedligt i vaggan med
ett ansigte rödt och skinande som en skalad rödbeta; men
jag är grå i fysionomien, alldeles som ett oblekt
norrlands-Iärft. Ett lindebarn börjar först vid min ålder få ondt för
tänder, men jag har redan så ondt om tänder, att min mun
skulle kunna bli en guldgrufva för alla tanddoktorer i verlden.
De tolf månadsskiftena ha gett min hjessa ett så respektabelt
månsken, att jag visst inte behöfver någon lyktgubbe för att
säkert komma hem om aftnarne, och jag trotsar hvilken
perukmakare som helst att kunna göra en tillräckligt stor
peruk åt min skinande hjessa, om man också slet håret från
alla de fångar, som kunde ha rymt ifrån Rindön. Och ändå
finnes det ingen som i erfarenhet kan jemföras med mig.
Jag skulle kunna berätta hur det ser ut i solen, månen och
stjernorna, om jag bara hade tid dertill; jag kan kinesiska,
tala småländska och alla andra vidunderliga språk; jag kan
hålla liktal, skrifva tidningar och sy rökmössor, exercera
stångbataljon och till’ och med dansa polka, om det gäller.
Jag har sysselsatt mig med folkskolor och polkskolor, både
för herrar och damer, och hade jag fått lefva längre, så skulle
jag äfven hittat på polkafläsk och polkapotatis, både att hemtas
och spisas på stället. Ja, jag kan, hvad som är allravärst,
till och med låna pengar utan att betala dem, fullt ut så
bra som vanliga menniskor med god uppfostran. Men hvad
hjelpa väl alla mina meriter, när jag ändå inom några
ögonblick får dödsslaget för pannan af Tiden, den förfärlige
slagtar-åldermannen? Men det är sannt, jag ger afskedsaudiens i
c’agi jag hör redan mina klienter i trappan. Jag måste in
och raka mig och ta på mig min resdrägt, ty jag vill dö
värdigt mina anor, de mångtusen seklerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
